Rekreation

Älskar Wikipedias förklaring på

Rekreation (av latin recreare, ge nytt liv) är bland annat vila, vederkvickelse samt stärkande eller upplivande miljöombyte för att återhämta krafter.

För det är precis det som jag har gjort i en veckas tid. Lite drygt en vecka. I en vecka har vi legat vid polkanten och solat. I en vecka har vi legat vid havet på en oändlig sandstrand. Jag har läst böcker, jag har sovit. Jag har skrattat otroligt mycket tillsammans med en väldigt, väldigt fin vän. Vi har ätit så många souvlaki att det sprutar ur öronen på oss. Vi har ätit chips, läs pommes frites, med majonäs och ketchup. Vi har druckit cocacola och inhemskt vatten. Ätit sorbet. Lekt i vattenlandet. Åkt rutschkanor. Vilat igen. Och vilat igen. Och igen… Suttit på balkongen och filosoferat. Och skrattat. Och ätit ytterligare souvlaki. Och proppat i oss mörk choklad så man tröttnat på mörk choklad. Och vilat ännu mer. Sovit.

Jag sov 12 timmar de första tre nätterna. I ett sträck. Visst, lite hjälp på traven med Imovane, men ändå. Man förstår inte förrän efteråt hur trött och fullständigt slut man är. Jag var det. Helt färdig. Deppig. Nere. Ledsen. Ontig. Trött. Upp och ner-karusellen stannade aldrig, den bara rullade på. På Cypern stannade allt av käns det som. Att leva i denna totala kravlösa miljön i en vecka, har gjort så otroligt gott för min själ och kropp. Det var ett stärkande miljöombyte för att återhämta krafter. Verkligen.

Sluppit att laga mat. Bädda. Laga lunch. Passa barn. Uppfostra barn. Göra läxor. Laga mat. Upp tidigt. Springa på läkarbesök stup i kvarten. Jag önskar, av hela mitt hjärta, att ALLA med endometrios och ME får uppleva det här. ALLA!! För det är så välbehövligt.

Samtidigt tar det på krafterna. Hur konstigt det än låter, så tar det på krafterna. Solen, man får ju en chock, det är sol hela dagen lång, jag brände mig t o m. Man blir trött av solen. Och själva resan blir man också trött av. Men jag klagar inte, hade gjort det tusen gånger om. Sen slungas man brutalt in i verkligheten. Tömma diskmaskinen. Vika tvätt som inte hanns med innan resan. Tvätta. Laga mat. Bädda, ja, så är det igång igen.

Men, jag har tankat på min själ ordentligt. Det var helt underbart att komma bort. Jag tackar min underbara vän som var med, som stod ut med mig som sällskap.  🙂 Fast jag tror vi matchade varandra ganska så bra 🙂 Jag är helt färdig nu, avslutar denna dag med några bilder från Cypern:

Hej!

Vill bara saga att jag lever. Och har det valdigt, valdigt bra.

Valdigt bra!!

 

Fortfarande bra!!

Vågar nästan inte skriva dom orden, men det är fortfarande bra. Jag har visserligen ont i magen och ryggen/nacken är kaputt, men jäklar vad energi jag har. Det är ju SÅ HÄR människor lever. Nu kommer jag ihåg. Det var så otroligt längesen jag kände så här. Åh vad lycklig jag är.

Och snart sitter jag på planet till Cypern. Japp, en hel vecka ska jag och en kompis ligga och sola oss, bada, pendla mellan polen och stranden, äta god mat som vi slipper laga, och kanske ta promenader i lagom takt genom staden. Helt fantastiskt ska det bli. Jag ser så mycket fram emot det så det är inte klokt. Jag är en riktig globetrotter som älskar att resa, men den senaste tiden har det varken funnits ork eller pengar. Jag ser nu denna resa som en nystart på en bättre tillvaro. Jag är så tacksam att jag får denna möjligheten att följa med.

Just nu är jag supertrött. Men jag har hållt igång idag, oj vad jag gjort mycket. Sprungit på stan, fikat med en vän, dammsugit lägenheten, packat iordning alla mina mediciner och kollat lite vilka kläder jag ska ha med mig. Pckat necisären. Tvättat har jag också hunnit med och hängt tvätten. Hunnit träffa mamma och lekt med dottern. Skulle ALDRIG orkat detta för bara tre dagar sen. Men som sagt, nu känner jag grus i ögonen, men det är helt okej. Är så nöjd med dagen. 🙂 Nu blir det snart ett bad för dottern och jag tänkte parkera mig i soffan. Sen blir det tidigt i säng. Sov hyfsat men drömde en helkonstig men väldigt symbolisk dröm. Som handlade om att hitta tillbaka till min kropp, mig själv. Väldigt fint var det. Så det är väl det som jag ska bearbeta nu, att försöka hitta tillbaka till den jag faktiskt är, men ändå kunna leva med denna sjukdom på nåt sätt.

Jag hoppas att denna dagen håller i sig!!!! Håll tummarna för mig är ni snälla 🙂

 

Det man önskar det får man!

Senaste inlägget avslutade jag såhär: Hoppas kunna börja ett inlägg sådär som jag gjorde idag, fast på riktigt!! Och jag började ju det inlägget så här: Idag mår jag bra. Toppen, en riktigt toppendag. Solen skiner och…

Men idag fortsätter det, på riktigt: Solen skiner och det är en härlig dag. Jag har mindre smärta, har slutat med oxycontinet helt. Är inne på dag två utan eländet. Tar bara tradolan. Har så otroligt mycket mer energi – jag kan inte fatta det. Är det så här folk känner det jämt?? Jag skulle kunnat ha gått och tränat idag. Det gjorde jag givetvis inte – men jag gick på stan och gjorde massa ärenden. Som typ lämna in deklarationen. Så är det ur världen.

Och jag känner mig hög 🙂 Hög och fri 🙂 Visst har jag ont, men tro fan att det är så mycket lättare att hantera när man är pigg. Och så har jag ytterligare en nyhet. En glad en. Jag sov i hela 7 timmar i ett sträck inatt 🙂 Första hela natten på läääänge. Så igår kickade sömntabletterna in. Så himla skönt. Var helt chockad när jag vaknade klockan 05.45. Och hade sovit hela natten. Så det var bara att upp och hoppa och göra frukost 🙂 (Många smilisar här märker jag, men jag är så glad 🙂 ) Hi hi 🙂

Så idag har varit, är fortfarande, en vansinnigt bra dag 🙂 Jag njuter för fulla muggar. Lite trött i ögonen bara, men det kan ju vara allergi. Vilket jag kommer in på nu. Min läkare på vårdcentralen ringde. Och har fått provsvaren från allergitestet jag gjorde för ett litet tag sen. Och mycket riktigt, det jag mest var allergisk mot var katt. Fast det visste jag innan, men nu vet jag att jag i alla fall inte kan ha katt. För om jag hade haft en katt, så skulle jag behövt göra mig av med den sa hon. Vilken tur att jag har en kanin 🙂

Och sen är jag allergisk mot hund!! Det hade jag ingen aning om, har aldrig känt av det nån gång. Och häst. Tänka sig. Häst liksom??!!  Inte för att jag rider så värst ofta, typ aldrig, men ändå.

Sen är jag även överkänslig mot kvalster och damm. Men, tack och lov, inte så farligt att jag behöver ”sanera” min lägenhet. Visst, jag kan ju våttorka lite oftare och sådär, göra det lättstädat, men slipper sängskydd och sånt. Phu….

Sen är jag visst allergisk mot Timotej, Gråbo och Björk. Inte supermycket, men tillräckligt för att jag ska känna av det. Så där fick jag mig minsann. Nu förstår jag bättre varför det kliar i halsen och jag nyser med jämna mellanrum. Men, jag kan fortfarande andas. Genom näsan. Det är en sådan befrielse så det är inte klokt.

Så trots dessa negativa besked är jag superglad 🙂 Det kan ingen ta ifrån mig idag. Jag vet att det kan vända om en timme, en dag eller två eller ännu längre, så jag passar på att njuta för fullt resten av kvällen 🙂

Idag mår jag bra. Toppen, en riktigt toppendag. Solen skiner och….nä, jag skoja bara. Det är åt helvete – som vanligt 😦

Har haft en fruktansvärd natt. Var helt slut igår, efter den friska havsluften, hade tagit fram mat igår, kyckling för att laga på kvällen, men sen orkade jag inte. Tänk blodsockerfall x 10. Knäna bar mig knappt. Hämtade lillan hos en kompis och då köpte vi thai-mat på hemvägen. För min kropp är inte min just nu. Alls. Inte nånstans. Har aldrig känt mig så långt ifrån min kropp.

Sen somnade lillan och jag tog en sömntablett vid 21.30 för att den skulle börja verka vid 22.00. Gick och la mig vid 22.00 tiden och löste korsord. Var så otroligt trött, så det var med en ren njutning jag kröp ner mellan lakanen. ÄNTLIGEN får jag sova tänkte jag.

Kunde absolut inte somna. Blåsan fick fnatt. Kissade, utan att överdriva MINST 10 ggr under de närmaste timmarna. Kanske 15. Det kom allt från några droppar till ”vanlig” mängd. Så fort jag la mig så kände jag hur kissenödig jag var. Så fort jag nääääästan somnade in, så började grannen spela gitarr. Så fort jag nääääästan somnade till efter det, så började fåglarna kvittra. Så fort jag nääääästan somnade efter det kom lillan och behövde gå på toa. Så fort jag nääääästan somnade in efter det sprang någon i trappen och smällde igen porten tusen gånger. Så fort jag nääääästan somnade efter det, gick ett bil-larm. Och däremellan alla uppvaknande av att blåsan håller på att balla ur. Alltså….vad fan!!!!!!!! Jag blir galen. JAG VILL JU BARA SOVA!!!!!!!!!!!!!!!!!

Men tydligen ville inte nån annan det. Efter många timmar, med den där härliga sömntablettskänslan i kroppen somnade jag. Och vaknade en gång till framåt gryningen. För att gå på toa såklart. Och efter det vaknade jag ytterligare en gång, vid kvart i sex. För att gå på toa. Och nej, så här kan jag bara inte ha det. Men vad ska jag göra?? Det är inte uvi, det känner jag. Det har jag haft förut, så jag vet att det inte är det. Jag tror själv att det är synarelan. Man hamnar ju i klimakteriet och jag tror det är en biverkning. Att alla hormoner gör så att jag blir mer känslig, och därför kissar oftare. Eller känner mig mer kissenödig. Så nu ska min kära doktor få ta tag i det problemet på återbesöket i maj.

Så nu skulle ni kunna tro att jag bara ska gå och lägga mig igen, för att sova. Men nädå, jag ska till arbetsförmedlingen. För att lära mig söka jobb och skriva CV. Som om jag inte redan kan det, jag är typ 38 år…

Men jag måste gå, då jag missade det i fredags. Och går man inte så…ja, man kan ju bli avstängd från af med. Det vore ju att följa min härliga tur med myndigheter på ett sätt. Men nä, så kul ska det inte bli.

Så nu sitter jag här och känner mig så bakfull att jag aldrig känt mig mer bakfull i hela mitt liv. Skulle kunna somna stående, gåendes, springandes säkert. Har så ont i nacken att jag dör lite grann. Häller på Eeze-spray, och det hjälper faktiskt lite. En stund. 5 minuter kanske.

När jag kommer hem från af, DÅ ska jag försöka sova. Idag lever jag från minut till minut. Men jag blir riktigt sur då inte sömntabletterna hjälpte. Natten innan vaknade jag fyra gånger fast lite kanske det beror på att jag sov i samma säng som lillan, och vi knödde på varann. Men ändå – jag trodde jag sov bra på dom här. Eller så är det synarelan som bara gör att man inte kan sova alls. Alls!!

Bläk, nu har jag vräkt ur mig för idag. Hoppas kunna börja ett inlägg sådär som jag gjorde idag, fast på riktigt!! Kram på era alla som orkar läsa!! Nu ska jag snart hoppa på vagnen och jag ska köpa mig en kaffe, size extralarge bucket-size på pressbyrån och sen ska jag försöka hålla ögonen öppna under mötet!!

Vad händer??

Jo, massor. Efter avslaget förträngde jag hela den historien och ska nu försöka ta ny atag i mitt liv. Jag åkte ut till ön med dottern, och jag somnade i solstolen vid en läig plats, det måste vara paradiset på jorden. Dottern försvann med kompisar så henne såg jag knappt skymten av förutom när vi skulle äta och gå och lägga oss.

Idag är jag helt slut. Noll energi. Trött som bara den. Men trött på ett bra sätt. Det är okej ändå, inte sådär apatiskt, utan bara ren och skär havs-lufts-trötthet. 

Jag var ju hos smärtläkaren häromdagen. Vi pratade ju lite och bestämde oss för att avvakta med anti-depp. Jag tror jag är i för dåligt skick att börja med såna nu, klarar inte en biverkning till. Men vi bestämde att jag skulle börja med sömntabletter istället ett tag, för jag behöver sova. Min kropp käns sjukare än någonsin. Tror Synarelan bryter ner den sata men säkert. All värk har förvärrats. Endosmärtorna. Muskel och ledvärken är värre. Nackspärren ska vi inte tala om, det gör ont från under skulderbladet upp til nacken bara jag rör huvudet en milimeter. Tröttheten är jobbig. Sömnproblem har jag fått. Blåsan är helt ur funktion och vet nu att även det är en biverkning. Jag var uppe fem ggr en natt ock kissade, nu inatt var jag uppe 4, trots sömntabletter…. Så jag känner mig inte så himla frisk just nu. Men samtidigt är det okej. Jag ska ta och sova middag en sväng nu, dottern är hos en kompis och jag  har tvättid om en stund, men innan dess kan jag slumra en stund i soffan.

Så så får det bli. Hoppas jag är piggare imorgon.

 

Slutgiltigt besked

Idag är bättre än vad det har varit det senaste. Har varit och fikat med en vän hemma hos henne, tillsammans med min dotter och en kompis till henne. De lekte och tog hand om min kompis lilla son på 1 1/2 år så himla fint, så vi mammor kunde sitta i köket och tjöta lite 🙂 Goa ungar 🙂

Sen var jag på en helt fantastisk föreläsning igår om attraktionslagen. Det var mycket underhållande och inspirerande på så många sätt. Ni vet – det man tänker det får man. Typ så.

Och idag kom även ett brev från kammar-rätten. Gissa en gånga vad som stod? Japp. Avslag. På sjukpenningen. När jag var sjukskriven i oktober för ett och ett halvt år sedan i 6 månader. Kan inte förstå. Kan verkligen, verkligen inte förstå. Är det bara jag som inte förstår eller kan försäkringskassan, förvaltningsnämnden och kammar-rättens anställda inte läsa??

”Svåra akuta buksmärtor…”

”Kan ej jobba helt p g a amärtorna”

”Svårigheter att bära/lyfta tunga saker p g a värk i sina muskler och leder, klarar ej att stå/gå”

”Upplever sig yr”

”Nedsatt arbetsförmåga helt p g a sitt värktillstånd i kroppen”

”Svårigheter att klara det dagliga livet (diska, handla, laga mat)”

”Hon har stora svårigheter att följa ett TV-program”

”Minnes-svårigheter som gör att hon glömmer bort bokade tider”

”Flera akutbesök på kvinnokliniken”

Alltså, vad mer behöver det stå?? Detta är bara utdrag från mina sjukskrivningar. Lägg till ME, kognitiva besvär, minnespåverkan, nedstämdhet, stress…ja, vad ska man säga?? Jag har flera A4papper om mitt tillstånd. Intyg från psykologen tex. Helt sinnes-sjukt. Saknar ord.

Jag får alltså inte sjukpenning. Jag ska arbeta 8 timmar om dagen i detta skick. Det kan ju nog vem som helst räkna ut hur det kommer sluta… Har en kompis som mår som mig i sin sjukdom med endometrios och båda gångerna hon provat att arbeta har det slutat i två akutoperationer p g a smärtan.

Men, jag tänker fan inte dra ner mig för det här. Jag visste att det skulle bli så här, har anat det hela tiden. Så snälla, snälla männsikor, rösta rätt nästa gång, så vi kan få vara sjukskrivna när det behövs.

Nu ska jag äta lite och sen ska jag, dottern och dotterns kompis kolla på let’s dance och ha en riktigt härlig myskväll!!

Trevlig helg 🙂

Gos med dottern :)

Har haft en helt underbar dag, tänkte jag skulle skriva det efter den hemska morgonen/natten som var. Min lilla älskling kom vid lunch och vi åt lunch hemma och sen åkte vi in till stan. Jag kikade och provade en baddräkt som jag behöver inför resan. Och det var inte så roligt. Vikten gör mig galen, alla kilona sitter helt fel. Nåja, vi strosade runt och att hålla hennes hand i min – ja, mammahjärtat svämmar över av lycka 😀

Sen gick vi och fikade, jag tog en stor sojalatte, trots att jag inte ska dricka soja. Men jag var tvungen och sugen. Sen tog jag en till, fast liten. Och tänka sig, koffeinet gjorde sin verkan och jag blev en aningens piggare. Mådde faktiskt bra resten av dagen. Bra = hyfsat. Nu ligger lillan i sängen igen, alla vanliga ljud är här, älskar när hon är här. Så tomt det är utan henne…

Så allt är verkligen inte elände i mitt liv, vill att ni ska veta det. Men jag var väldigt uppgiven imorse, känslorna var inte bra. Men det blev bra, och det ska man minnas, att ingenting i denna sjukdom är statiskt. Det är en ständig, pågående förändring.

Håll nu tummarna för mig imorgon inför smärtläkarens besök.

Om ni visste vad skönt det var att krama henne idag. Mitt lilla barn.

Dubbla känslor

Nej nu håller jag på att bli galen på riktgt!! Ber om ursäkt för här kommer ett riktigt negativt gnäll-inlägg.

Jag orkar inte mer, jag orkar ta mig fan inte mer. Jag har inte sovit en blund inatt. Igår när jag gick och la mig vid 23-tiden var jag trött. Låg och löste korsord en stund – världens bästa sömnmedicin. Men inte igår. Jag vred och vände på mig. Vred och vände. Somnade inte. Löste mera korsord. Men sen, av med nattlinnet p g a att jag blir så varm (händer varje natt) och efter låååång tid, somade jag. Men sen vaknade jag. Och var klarvaken. Kunde inte somna om. Gick upp och tog en macka och en kopp ört-te – kvällsro. Var vaken i flera timmar, kollade på TV och surfade lite på nätet.

Sen skulle jag lägga mig igen. Då får min blåsa fnatt. Verkligen fnatt. Gick upp och kissade 5 gånger på en timma. Precis när jag skulle somna in, fick blåsan sig ett spel, och jag fick nästan kramp och blev kissenödig. Hade trots detta tagit vesicare kvällen innan, som ska göra att jag inte är kissenödig. Men inatt, my good… Jag har känt av det problemet länge nu, att blåsan får fnatt, hittar inget bättre ord. Jag ska absolut ta upp det med min smärtläkare, för så här kan jag inte ha det. No no!! Och min kirurg ska få fundera på vad han kan hjälpa mig med där, på återbesöket i maj. EN kopp te, vi pratar en dl eller en och en halv, för jag tog en liten kopp. Plus att jag vet hur det är så jag försöker inte dricka för mycket. Och det gör jag inte heller. Och så ballar blåsan ur.

Och på det har jag förstoppning så det susar om det. Laxoberaldropparna hjälper inte ett smack, har inte gått på toa på många dagar, får bara kramper i magen av dom dagen efter. Kramper som är så otroligt kraftiga, men släpper efter ca 10 sekunder. Tiosekunderskramper.

Och sen har jag en nackspärr utan dess like… Som gör att jag inte ens kan ligga som jag vill. Eller lyfta huvudet själv när jag går upp ur sängen.

Så idag är jag bitter, trött, deppig och eländig. MEN!! Samtidigt är jag glad och tacksam. Min älskade, älskade dotter kommer till mig om ett par timmar 🙂 Jag ler inombords. Jag ska skaka av mig alla bittra tankar och känslor tills dess. Jag ska åka utomlands, ja, ni hörde rätt, utomlands snart, i en hel vecka. Till varmare breddgrader. En hel vecka där jag ska få sol, värme, strand och pool, men framför allt väldigt, väldigt trevligt sällskap. Något min kropp och själ kommer må så otroligt bra av. Jag ska börja på akupunktur nästan direkt när jag kommer hem. Det gör att jag nästan gråter av tacksamhet. Hon är så bra, min akupunktör. Jag har haft henne förut med goda resultat 🙂 Hon sa på telefon att hon kan behandla min depression eller vad det nu är jag har, nedstämdheten från Synarelan.

Så mitt i eländet skiner solen. Nånstans bakom molnen skymtar den. Jag är också extra känslig inför livet – vet ärligt talat inte vad som händer med mig. Börjar bli väldigt andlig av något slag. Så trots den misär min kropp lever i, känner jag lycka. Kan inte beskriva det med annat än dubbla känslor.

Jag känner att min kropp är så otroligt långtifrån den jag är, på alla sätt. Jag känner mig sjukare än någonsin. Kroppsligt, mentalt, smärtmässigt, energimässigt, inget av det här jag är idag, är egentligen jag. En gnällig bitter människa?? Nej, det är inte jag. Inte jag. Alls. Så just nu försöker jag att bara vara, inte göra för mycket och se fram och tänka på de ljusglimtar jag har. Hela tiden. Och ja, jag kan acceptera att det är så här just nu, men inte att jag ska ha det så här alltid. Men jag tar en dag i sänder, en timma i taget.

Min smärtläkare får ett väldigt svårt jobb imorgon när hon träffar mig, stackarn 🙂 Jag ska be om antidepp, man jag ska avvakta till efter resan och kanske även se om akupunkturen hjälper först. Jag ska be om sömntabletter – men inte såna som gör mig sömnig efteråt. Jag ska be om mera smärtisar, och hoppas vid gud att jag får det. Tänk att man alltid är nervös för att de ska säga nej, neka en värktabletter.

Nu känns det bättre, att ha skrivit av mig lite, satt ord på mina känslor. Nu ska jag lämna denna hemska natt bakom mig, ta en dusch och förhoppningsvis vakna till liv. Och sen ska jag välkomna min dotter och jag kommer krama och pussa på henne så mycket att hon kommer skrika: ”Mamma – sluuuuuta!!!!!” 🙂

Tack för att du orkar läsa!

Anti-depp

Ja nu har jag lusläst om antidepp på nätet – världens mest tillförlitliga källa, allas vår google!!

Nåja, skämt åsido, jag har i alla fall fått klart för mig att jag inte ska ta mirtazapin för det krockar med mina allregitabletter och även med morfinet. Suck. Men jag kanske ska be min smärtläkare om något annat, då jag känner att jag nog behöver det. Det är bara det att biverkningarna skrämmer skiten ur mig. Andningssvårigheter, håravfall, illamående, fötstoppning, diarréer, aptitlöshet, viktuppgång, ja, man kan nog få ta mig fasen varenda liten biverkning som existerar. Så vi får se, jag får ge mig till tåls till torsdag.

Idag är en mycket regnig dag. Jag har en hemma-och-tar-det-jäkligt-lugnt-dag idag. I väntan på dottern som landar inatt, mitt lilla goss, mitt syre, min livlina, min älskade. (Eehhh, inte nådigt vad som hänger på hennes axlar, stackarn 😉 ) Gick ner till bibban i regnet och lämnade in några filmer jag kollat på, gick till ett mysigt café i närheten och satte mig med en kaffe och en bok en stund. Skönt att komma hemifrån en liten stund, få lite miljöombyte, om det bara så är för en timma. (Och ja, jag kaffe-fuskar ibland…)

Nu blir det snart mellanmål eller nåt, för jag börjar bli lite hungrig. Har inget att komma med annat än att det känns liiiite bättre, lite mer hoppfullt och att jag fortfarande är trött som tusan. Denna ständiga trötthet som gör mig galen…

Men, det finns hopp om livet, och detta är jag i sommar: Hopp i det blå 🙂