Archive | september 2013

Vilken helg, många insikter och bra och dåligt

Jag har mått fantastiskt bra i endo-magen, fram tills idag. Helgen har varit fantastisk, trots total utmattning. Jag har över-gjort igen. Fast jag visste om det denna gången. Jag o lillan åkte ut till ön och fick ett mystiskt telefonsamtal om att vi skulle gå direkt till en speciell person och hämta en speciell sak där. Jag undrade såklart vad det kunde vara, men det skulle bli en överraskning. Men jag visste ju att den här speciella personen sysslar med kräftfiske, så kanske, kanske att det väntade lite kräftor när vi kom dit. Och det gjorde det, nämligen 2 kilo.

Jösses, tänkte jag, hur ska jag o lillan kunna sätta i oss 2 kilo kräftor själva? Det gjorde vi inte, efter ett kilo var vi proppmätta. Så vi hade en riktigt lyxhelg som bestod av att

1 – Jag slapp laga middag OCH lunch till dagen efter

2 – Vi åt kräftor till BÅDE middag och lunch dagen efter

Kan man ha det bättre?? Sen fick jag reda på att det bara var beställt ett kilo, ha ha, en missuppfattning som gjorde mitt liv lite bättre och min pappa lite fattigare… 🙂

Jag sov/vilade mest ute på ön. Lillan var också supertrött efter fredagsöverraskningen jag gjorde till henne, hon och hennes kompisar somnade ca 01.30 och vaknade 06.57. Jag tror jag somnade vid 00.30. Och vaknade vid 07.05. Så på lördagen gjorde vi inget annat än hängde i fåtöljerna, soffan och sen gick vi och la oss. På söndagen spelade vi kort, tog en liten cykletur och sen kom hennes kompis över. Då la jag mig och försökte sova, la mig i solen en stund och läste lite ur Ove-boken igen. Den är ju så himla, himla otroligt bra!!!

Så jag har haft det bra. Men, det fanns/finns hela tiden en jobbig, överhängande skugga över mig. En skugga som tar bort att det kan få vara maximalt med lycka. Och det är just denna trötthet/utmattning/ofokusering/oförmåga att koncentrera sig. Att vara närvarande. Den hänger över mig och den stör. Den stör så mycket att jag blir gråt-färdig.

K A N   D E T   I N T E   B A R A   F Å   V A R A   B R A   E N   E N D A S T E   L I T E N   G Å N G ? ? ? ?

Snälla kära gud, bara en gång. Kan jag inte få slippa känna av min sjukdom under några timmar när jag är med dottern?? Livskvalitét?? Kan vi inte bara få ha lite livskvalitét ihop, utan att jag ska sitta och kämpa? Jag blir galen på denna kamp. Galen!! Och så fruktansvärt ledsen. Jag blir så ledsen så det är inte klokt. Och jag vet inte hur jag ska göra?

Jag orkar inte kämpa mer. Jag gör inte det. Och då finns det kanske bara en sak kvar att göra och det är att acceptera fullt ut. Men jag kan inte. Jag KAN INTE och jag VILL INTE!!!!! Jag känner mig handfallen och låst. Vet inte hur jag ska gå vidare. Funderar starkt på att återuppta nån form av terapi, kanske kontakta nån psykolog som kan hjälpa mig i detta. Jag vill ju till min underbara smärtpsykolog på Östra, men jag får ju inte går där mer. Gud vad jag skulle behövt henne nu, känner jag.

Men, det finns ett ”men” till, och det är väldigt bra. Jag har fått, ett mejl, där jag har läst något av det absolut vackraste jag någonsin läst. Några meningar som ger mig hopp, tillförsikt, glädje och lycka. Någon som tror på mig och skakar om min värld. Någon som snuddar vid mitt hjärta och närmar sig varsamt det som jag så länge har gömt och tryckt ner inom mig. Kanske är det just därför jag känner mig extra skör just nu. Kanske är det meningen att den här personen ska göra det? Komma åt mitt inre som jag så stenhårt håller ihop, för att inte tappa balansen totalt här i livet. Någon som säger saker jag inte trodde man kunde säga. Eller rättare sagt, saker jag inte trodde jag någonsin skulle få höra.

Jag blir mållös och hänförd. Det känns som om livet kommer bli bra. Väldigt bra. Behöver bara få ordning på mina egna inre krig. Kriget om acceptansen. Sorgen som måste få komma ut. Jag vet att jag sagt det förut, men jag har inte sörjt färdigt. Jag behöver sörja den gamla Mia, få lämna henne för den hon var och hitta den nya och acceptera den nya. DÅ först, kommer jag kunna acceptera. Så jag tror att jag just precis nu har startat ett sorgearbete.

Nu ska jag vila, sitter med tens-maksinen på, panodil är intagen och jag hoppas innerligt att jag slipper tradolan. Magen krampar och jag håller andan. Har glömt hur det känns att blöda så här. Hoppas det går över fort. Det brukar ju sitta i en vecka, så jag tänker att bara jag står ut en vecka till, så blir det bättre. Och får det bli en vecka av tradolan så får det. Efter mensen ska jag börja med progesterall-krämen och se vad det ger. Hoppas på resultat.

Gud så skönt det var att skriva av sig lite, känner mig alltid bättre efteråt. Hoppas ni får en bra vecka, hösten kan vara fantastiskt fin!!

Annonser

Underbart

Igår var det en helt underbar dag. Tyvärr sov jag fruktansvärt dåligt natten mellan torsdagen och fredagen. Hade en av mina såna där klarvakna nätter, då jag vaknade kl 3 satt uppe till 06.30. Slumrade lite en timma, men det gick inget vidare. Gav upp halvåtta och åkte till jobbet.

Sen hade jag ordnat med en liten överraskningsfest till dottern. Det blev så himla lyckat. Hon anade ingenting och jag hade stämt träff med fyra av hennes närmsta vänner och bästa sommarkompisar för lite pizzamys och chokladfontän på kvällen. Det blev en rolig surprise och jag är evigt tacksam att endon höll sig lugn. Just nu är det bara tröttheten som ligger som en konstant dimma över mig, kunde sovit bättre även inatt, men det kommer väl. Ska ut till ön med dottern idag och där ute vet jag att det är knäpptyst, så jag hoppas vi kan sova till minst 10.00 imorgon. Ska bli så himla skönt att andas frisk havsluft, nu känner jag att det var längesen jag var där.

Förutom det så mår jag ganska bra. Ryggen värker men jag känner även förbättring efter behandlingen jag gjorde i torsdags. Ska berätta mer om den sen.

Ha en skön helg gott folk!!

Jag har tappat talförmågan

Jag brukar alltid kunna prata för mig. Men jag har blivit förstummad totalt flera gånger den senaste veckan. Jag har så mycket jag skulle vilja skriva om, var med om en fantastisk behandling igår för ryggen. Bara om det kan sägas mycket.

Men mina tankar har varit på helt andra håll än vad dom brukar. På ett bra sätt. På ett positivt sätt. På ett lyckligt sätt. Har varit extremt trött dom senaste två dagarna, knappt sovit alls på nätterna. Jag kan inte förmedla känslan på bättre sätt än att säga:

I am totally blown away by somebody…

En väldigt intensiv men intressant dag

Idag har jag varit tillbaka till näringsterapeuten. Jisses så fort 6 veckor går, tjoff säger det bara och så är det förbi. Mina värden är mycket bättre, kosthållningen samt alla näringspiller och örter jag proppat i mig tycks hjälpa 🙂 Jag känner ju det också, har ju nästan inte ont alls längre. Tröttheten kommer vi nog få bukt på, har ju infektion i kroppen just nu, dels p g a förkylningen men dels att jag har en infektion sedan tidigare. Så att ”hålla ut” ett litet tag till behöver jag göra. Är ju så himla ivrig bara, vill ju att allt ska hända nu, helt igår. Tålamod är inte min grej alltså…

Men men, ska fortsätta i samma spår, mjölk och glutenfritt, sockar och sojafritt och lite annat fritt i två månader till. Sen blir det återbesök igen. Har fått tillsatt jättenattljusolja som ska vara bra för mig. Vet att många äter den för PMS. Funderar även på att prova progesterall-salvan mot endon. Men inte bestämt mig ännu. Ska fundera några dagar till. Mår ju superbra i magen så just nu vill jag bara njuta av det 🙂 Tänk att det kunde bli så här bra?? Det är fantastiskt!!

Nu är jag helt slut, ska hoppa i säng tidigt för imorgon är det onsdag. ONSDAG!! Jag längtar. Oj vad jag längtar…

Jag mår så himla bra!!

Jo, det är sant!! 🙂 Jag har visserligen tappat rösten så jag låter som en väldigt hes kille i målbrottet. Jag är svintrött fortfarande. Och lite rosslig och hostig. MEN, jag är jäkligt lycklig! Livet ler mot mig just nu och jag inget annat än att gå runt och småle hela tiden. Och längta till onsdag. Men tyvärr kära vänner, så avslöjar jag inget om vad som orsakar detta härliga mående, kanske kommer det en tid då jag berättar.

Jag har äntligen börjat jobba idag, var på jobbet 2 1/2 timma. Sen möte med Af. Sen utvecklingssamtal med dotter och hennes nya lärare. Jättekul, är en stolt mamma över en väldigt fin dotter. Nu hasade jag precis ner i soffan och jag lär ju stanna här resten av kvällen. Känns ändå väldigt skönt att komma igång lite till.

Imorgon blir det återbesök hos min näringsterapeut. Tänk att det gått 6 veckor redan. Ska bli så himla kul och spännande och se om det gett resultat. Eller se och se, jag känner ju att det gett resultat. Om jag bara blir kvitt den här hemska förkylningen så jäklar börjar mitt nya liv 🙂 Jag är full av hopp och tillförsikt inför framtiden.

Ha en bra vecka nu 🙂

Lite sur och grinig

Idag är jag lite sur och grinig faktiskt. Hade ju en jättebra dag igår och kände att nu vänder det. Äntligen. Hade massor av roliga saker uppbokade i veckan som var, men fick boka av alla utom yogan jag åkte till på onsdagen. Nu håller jag på att typ dö av tristess. Vaknade i morse och hade tappat rösten. Nu har den fruktansvärt envisa förkylningen letat sig ner i luftrören…. JAG HÅLLER ALLVARLIGT TALAT PÅ ATT BLI GALEN!!!!!!!!!! När ska det ta slut? Har hostat lite idag, sån där jobbig torrhosta. Och är helt ur form, trött, hängig, känns som om jag har lite feber. Det var väl själva fan att jag skulle råka ut för det här.

Dessutom värker ryggen så kollosalt att jag har tagit en halv tradolan. Massor av Eeze-spray är insmort, men det hjälper inte så mycket. Och nu har det känts som om det suttit en kniv i ryggen precis hela dagen. Konstant smärta hela tiden. Man blir grinig av smärta, så är det bara.

Trots detta elände gav jag mig ut i förmiddags och köpte en present till dottern min. Nu är det gjort och jag kan släppa det. Vi ska ha middag imorgon med ena halvan av min familj, och det ska bli så mysigt. Risken finns väl att jag får sitta tyst, men då får det bli så.

Nu har jag legat på soffan resten av dagen och jag kan ju säga att jag är innerligt trött på min soffa. Denna veckan har liksom bara varit för mycket. Vill ju bara vara som alla andra, jobba, och ha det bra. Det är så extra sjukt allting eftersom jag just nu är relativt bra i min mage. Men nej då, då ska jag åka på ett jäkla envist virus. Jag försöker hålla humöret uppe, men nu brast det lite. Skönt att skriva av sig.

Är även besviken på att jag skulle på tjejmiddag ikväll som jag fick ställa in. Så mycket jag har sett fram emot det, och så går det inte. Så himla orättvist.

Det har i alla fall hänt en bra sak, kan inte berätta det, men det är en bra grej. Så allt i mitt liv är inte helt miserabelt, även om det låter så just nu. Kanske skriver jag om det längre fram.

Vi kan väl alla hålla tummarna att det kommer ett positivt inlägg från mig imorgon, att det börjar med: Jag mår så himla bra 🙂 Efter alla negativa så måste ju trenden vända. Är ju egentligen positiv, men idag, nä fy, vill bara dra täcket över huvudet och försvinna bort tills imorgon. Vi får alla önska mig en bättre dag imorgon, så ni får läsa något kul 😛

Hoppas ni får en bra lördagkväll, själv ska jag väl kolla på netflix…. (Bitter, jag???)