Archive | maj 2012

Mitt nya liv

Nja, kanske inte riktigt så dramatiskt. Men det händer mycket. På rehabiliteringsfronten tar jag mina sprutor, den nya medicinen för mig, enantonen. Jag går på akupunktur. Jag lägger om kosten. Jag går på en mindfulnesskurs. Jag läser mycket böcker om alternativ vård. Jag gör yoga. Ska försöka börja simma igen.

Jag ska även börja på någonting som heter Maximal elektrostimulering. Det är för att jag känner mig konstant kissenödig och kissar så ofta. Blåsan har ballat ur helt, och denna metod gör förhoppningsvis att den återställs till dess naturliga ursprung. Jag ska gå 10 gånger på Sahlgrenska och få någon liten grej uppstoppad i slidan. Denna ska sedan ge elektrisk stimulering till blåsan på något konstigt sätt. Så att balansen återställs. Jag hade aldrig hört talas om detta förrän min läkare frågade om jag ville testa detta. Först sa jag nej, tyckte det lät så äckligt. Och ont. Men när han förklarade mer hur det fungerade, ja då blev jag nyfiken. Och känslan att kanske bli bra i detta otroligt handikappande tillstånd tog över rädslan. Så nu ska jag på mitt första besök i nästa vecka.

Nu när jag har vant mig vid tanken tycker jag att det låter lite spännande. Hoppas, hoppas att det hjälper. Om det hjälper så kan man efter dessa tio gånger få låna hem apparaten och köra på själv hemma under några månader. Jag minns inte känslan när jag inte var kissenödig längre än en halvtimma. För nu är det så, efter ibland bara 10 minuter, eller 20, eller max en halvtimma, så känner jag mig kissenödig igen. Ett stort handikapp speciellt på sommaren, då det är många utflykter och picnicar i Slottskogen eller vid havet. Då är det jobbigt, att inte ha en toalett i närheten. Jag får alltid ha med näsdukar i handväskan om jag skulle behöva sätta mig bakom en buske.

Det har ökat sen jag började med GnRh-preperaten. Första Synarelan och nu enantonen. Det är lite trist, men jag hoppas nu på detta. Det sägs att ca 50% blir bra. Hoppas jag är en av dom!!

Och så fortsätter det. Ska börja arbetsträna imorgon. Gå en 6 månaders lång ”kurs” om hur jag klarar att arbeta. Min kropp och psyke kommer testas, jag vet ju inte vad jag klarar av. Jag inser att jag behöver mycket vila mellan varven. Som igår, då jag mådde BRA. men ändå däckade jag efter några timmar med fysisk aktivitet. Trots att jag tog vilopauser mellan städning och pajbakning. Hade för övrigt en undebar eftermiddag igår 🙂

Så det är därför det blir lite som ett nytt liv nu. Massor av olika saker händer, och det kommer leda någonstans. Det är ett som är säkert!! 🙂

Annonser

Energi

Idag vaknade jag med energi 🙂 Kände redan vid uppvaknandet att detta kommer bli en bra dag 🙂 Och än så länge är det det!! Har varit och lämnat urinprov på sahlgrenska för en kommande grej jag berättar om senare. Har varit och handlat och nu dammsugit lägenheten. Ska ge mig i kast med badrummet snart och efter det tvätta. Sen ska jag baka rabarberpaj på mammas hemodlade rabarber. Några vänner till mig och dottern kommer hit och vi ska njuta av att sommaren är i antågande 🙂

En riktigt bra dag, dock lite smärta, men hanterbart. Känner mig glad och lycklig och lite pirrig i magen. Det var såååååå längesen jag kände mig så här. Är nästan den gamla vanliga Mia som jag var förr, för fyra år sedan. Känns konstigt, bra och härligt. Jag njuter i stunden och jag kan lugnt säga att är det NÅGOT jag ”lärt” mig av den här sjukdomen, så är det att leva i nuet. Jag vet att det kan gå åt helvete om några timmar, dagar, så man behöver verkligen passa på att njuta när tillfälle ges. Som NU!! 🙂

 

Återhämtning

Gårdagen var fantastisk och mycket innehållsrik. Så mycket har jag inte gjort på en dag på länge. Firade min underabara mamma och jag fick presenter av dottern på sängkanten klockan 07.15…

Och jag mådde förhållandevis väldigt bra. Idag kom dock tröttheten över mig, men det gör inget. Har bara gjort det absolut mest nödvändiga, som att diska lite. Nu ska jag lägga mig och sova lite lunch innan jag hämtar lillan.

Så förhoppningsvis återhämtar jag mig lite grann nu.

Lillasyster

Jag är idag extra glad, lycklig och tacksam för min lilla tös. Jag kan ju inte få fler barn, mina äggledare är helt paja. Det KAN gå, kanske, med ivf, men det är inte troligt enligt läkaren. Jag visste inte då, när jag blev gravid att jag hade endometrios. Det fick jag reda på nästan 8 år senare. Jag blev aldrig gravid igen, trots att vi försökte under flera år. Jag har alltid velat ha ett syskon till min dotter. Jag har själv syskon och för mig har det alltid varit en självklarhet. Men det gick inte och nu idag, nästan 12 år senare, förstår jag varför.

Men, det sker under. 🙂 För några dagar sedan blev min älskade dotter storasyter. Hennes pappa och hans sambo fick en liten flicka. Jag var och hälsade på dom idag och jag fick hålla den lilla i famnen. Jag grät av lycka, det gick liksom inte att hejda. Så liten, så ljuvlig, så söt, så mysig, så pluttig. Alltså, man fattar inte. Man GÖR VERKLIGEN inte det… Att dom är så små… Jag kan inte fatta att det är snart 12 år sedan min lilla älskade unge låg i mina armar på det sättet, och jag kunde inte sluta titta på henne. Det kan jag fortfarande inte, ibland smiter jag in när hon sover och bara ser hur fantastiskt vacker hon är. 🙂

Den kärleken till ett barn slår allting. Och den dosen av bebismys jag fick idag, med vetskap att det är min dotters lillasyster, håller smärtan på avstånd. Lycka. Total lycka!!

Jag vet nu att hon har någon att dela livet med, även om det naturligtvis kommer vara en stor ålderskillnad på dom, och dom kommer kanske inte få det där syskonskapet man får om det bara är några år mellan dom. Men sen, när dom blir större, vuxna, när jag dör, ja då har hon en liten syster hon kan dela det med. Det tycker jag är så underbart, att hon inte är ensam.

Jag har fått frågan många gånger, om jag inte är avundsjuk på dom? Jag kan ärligt säga att nej, inte det minsta. Jag tror det beror på att vi skildes som vänner, och jag tänker som så att om min dotters pappa mår bra och är lycklig, då är min dotter lycklig. Jag unnar dom detta så enormt, och jag är gärna barnvakt framöver 🙂 Jag tycker det är så roligt och underbart. Det är ett litet liv och det kan man inte bli ledsen för.

Jag njuter av dagen, livet, dottern och lillasyster och  deras stolta föräldrar.

 

 

En   kvinna som bar ett barn vid sitt bröst sade: ”Tala till oss om barnen.”

Och han sade: Ert barn är inte era barn. De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv. De kommer genom er men är inte från er. Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.

Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar, ty de har sina egna tankar.

Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.

Ty deras själar dväljs i morgondagens hus, som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.

Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er.

Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som har flytt.

Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar.

Bågskytten ser målet på det oändligas stig och Han böjer dig med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.

Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand. Ty liksom Han älskar pilen, som flyger, älskar Han också bågen, som är stadig.

av Khalil Gibran ur Profeten

 

Sol och värme

Gårdagen spenderades nästan hela dagen i slottskogen med en väninna och hennes lilla dotter. Sen kom även min dotter. Det var så härligt och mysigt att bara vara. Strosa omkring och äta glass. Ligga på en filt och bara vila lite. Men, det är INTE lika kul att vara i klimakteriet. Jag pratar om svettningarna… Innan alla hormonbehandlingar var jag en sån som frös jämt. Kunde knappt bada på sommaren i Sverige för det var för kallt, svettades aldrig, inte ens vid ett gympapass. Kunde bli lite fuktig på överläppen, men det var allt. Sover med strumpor under duntäcke på sommrarna.

Men nu när jag de senaste åren proppat i mig hormoner, ja då får jag byta kläder två gånger om dagen ibland. Det blir lite tvätt 🙂 Svettas ihjäl flera gånger om dagen, speciellt om jag åker buss/spårvagn. Oj vad varmt det är. Och jag börjar förstå dom som tycker att det kan vara jobbigt med värme.

Men, jag måste ändå säga att jag älskar värmen. I det här klimatet, när det är minst 25 grader, så mår jag som bäst. Det är som om kroppen förvandlas på sommaren. Det är så vansinnigt mycket bättre i leder och muskler, kroppen slappnar av på ett annat sätt. Och förra sommaren badade jag som aldrig förr.

Så jag är tacksam för värmen, det betyder mycket.

Idag blir det akupunktur och sen en ny form av massage som jag fick i julklapp. Det passar bra nu efter den jobbiga veckan som varit. Är fortfarande på återhämtningsvägen och känner mig lite tröttare än vanligt. Men helt okej. Tog precis pulsen på mig själv och den ligger på 60 slag på en minut. Så låg har den inte varit på flera år, då jag ligger på mellan 80 och 90 mest men även upp mot hundra när det är mycket smärta. Så det är tack vara blodtrycksmedicinen och det käns väldigt bra.

Ha en skön fredag!

Ofrivilligt barnlösas dag

Imorgon, den 26 maj är det ofrivilligt barnlösas dag. Ge alla dessa kämpande människor en extra tanke.

Och tänk lite extra på de gudagåvor till barn som finns.

Jag har ett barn, och jag är tacksam varje dag för henne.

Godmorgon!!

Jag blir fortfarande lite skakig så fort tabletterna lämnar kroppen. Betablockeraren alltså. Men det är så ofantligt mycket bättre. Inatt sov jag hela natten fram till halvsex och lyckades somna om även efter det till halvsju då jag går upp. Så jag får nog äta dom ett tag till.

Jo, jag var ju hos psykologen igår. Det var väl sådär. Jag kommer bara få tre till fem besök, vilket jag spontant känner inte kommer hjälpa mig så mycket. Jag behöver en regelbunden kontakt, någon jag kan komma och prata med en gång i veckan under i alla fall några månader. Tre timmar eller i bästa fall fem timmar är ingenting. Jag har redan gått en gång och det var mest lite bakgrundshistoria vi pratade om igår. Och sen vad jag ville få ut av detta. Så jag vet inte, det var inte vad jag hoppats på. Nästa besök är om en månad. Så just nu känner jag att jag kanske ska försöka få en samtalskontakt via vårdcentralen eller något sånt. Jag får se hur jag gör.

Smärtan i magen är mindre, jag mår väldigt bra i magen idag. Det är också en sådan befriande känsla, när det släpper lite där. Ska försöka göra yoga och sen blir det läsning om ayurveda och sedan blir det kanske en glass i Slottskogen med dottern och en kompis och hennes dotter. Låter som en bra dag och det hoppas jag att det blir 🙂