Arkiv

5 timmar på akuten

Ja, jag fick ju tillbaka skakningarna. Dom kom smygandes under 65-årskalaset jag var på och jag blev så himla ledsen. Ledsen över hur mycket det här tar över ibland. Jag hade inget val, jag var ju bara tvungen att åka hem och ta mina tabletter. Sen tog dom slut. Jag tog en på lördagsmorgonen, den sista. Sov dåligt under natten, var vaken i tre timmar.

Tänkte att jag skulle åka till gynakuten för att snabbt få ett nytt recept på stesolid, då jag fortfarande skakade. Tog med dottern, då vi skule köpa lite halm och strö till kaninen, samt en ”födelsedagspresent” till honom för han fyllde tre år igår. Han fick en morotshållare. 🙂

I alla fall, jag trodde jag skulle behöva vänta max en timma, eller möjligtvis två. Skulle ju bara ha ett recept, ingen undersökning eller nåt sånt. Hade med mig en bok till lillan, en tidning och vi stålsatte oss. Sjuksköterskan som tog emot var otroligt snäll och förstående. Ett väldigt bra bemötande. Hon förstod min problematik direkt och jag sa även att mitt besök kommer ta max fem minuter.

Men nej, de med smärta går ju först och det är ju helt rätt. Men ändå, en läkare inne, varför kan det inte vara två även på helgen?? Är pengar så otroligt viktiga?? Snacka om att det felprioriteras i det här landet.

Fem timmar senare kommer vi in och jag fick ett recept på stesolid. Åkte ner till Nordstan och hämtade ut den och skakningarna avtog. Vilken pärs. Jag har nog världens mest tålmodiga dotter. När vi satt därinne frågade jag om hon ville läsa sin bok. Då sa hon: ”Det går inte att läsa, för det finns ingen harmoni här”. Snacka om klockren kommentar. Så klockren att hon inte vet det själv, men hon känner. Gynakutens väntrum är extremt oharmoniskt. Hon har så rätt. Efter ett tag fick vi gå ut och handla, vi var ju lite hungriga. (Inte jag då, men lillan). Hon fick en croisant till lunch, nyttigt va? Och så köpte vi en korsordstidning med lite pyssel i. Plus att i Pressbyrån fick man ta en gratis tidning, såna som blivit över typ. Dom hade även barntidningar så hon valde en. Vad bra!! Så vi kunde sitta där ytterligare ett par timmar. Hon är så otroligt duktig, gnällde inte allt för mycket, men 5 timmar på en stol ÄR förbaskat jobbigt, även för en vuxen. Speciellt när man inte vet hur länge man ska vänta och när man skakar…

Sen bjöd jag henne på sushi, det ville hon ha och det var hon värd. Sen åkte vi hem och vi båda var helt menalt slut. Jag hade tvättid, vi kom hem typ kvart i sex på kvällen, och jag började tvätta klockan 18.00. Fråga mig inte vad jag fick kraft ifrån, det bara gick på nån slags övertrötthet.

Idag får bli en bättre dag helt enkelt. Vi bestämmer det!!

Annonser

Mitt nya liv

Nja, kanske inte riktigt så dramatiskt. Men det händer mycket. På rehabiliteringsfronten tar jag mina sprutor, den nya medicinen för mig, enantonen. Jag går på akupunktur. Jag lägger om kosten. Jag går på en mindfulnesskurs. Jag läser mycket böcker om alternativ vård. Jag gör yoga. Ska försöka börja simma igen.

Jag ska även börja på någonting som heter Maximal elektrostimulering. Det är för att jag känner mig konstant kissenödig och kissar så ofta. Blåsan har ballat ur helt, och denna metod gör förhoppningsvis att den återställs till dess naturliga ursprung. Jag ska gå 10 gånger på Sahlgrenska och få någon liten grej uppstoppad i slidan. Denna ska sedan ge elektrisk stimulering till blåsan på något konstigt sätt. Så att balansen återställs. Jag hade aldrig hört talas om detta förrän min läkare frågade om jag ville testa detta. Först sa jag nej, tyckte det lät så äckligt. Och ont. Men när han förklarade mer hur det fungerade, ja då blev jag nyfiken. Och känslan att kanske bli bra i detta otroligt handikappande tillstånd tog över rädslan. Så nu ska jag på mitt första besök i nästa vecka.

Nu när jag har vant mig vid tanken tycker jag att det låter lite spännande. Hoppas, hoppas att det hjälper. Om det hjälper så kan man efter dessa tio gånger få låna hem apparaten och köra på själv hemma under några månader. Jag minns inte känslan när jag inte var kissenödig längre än en halvtimma. För nu är det så, efter ibland bara 10 minuter, eller 20, eller max en halvtimma, så känner jag mig kissenödig igen. Ett stort handikapp speciellt på sommaren, då det är många utflykter och picnicar i Slottskogen eller vid havet. Då är det jobbigt, att inte ha en toalett i närheten. Jag får alltid ha med näsdukar i handväskan om jag skulle behöva sätta mig bakom en buske.

Det har ökat sen jag började med GnRh-preperaten. Första Synarelan och nu enantonen. Det är lite trist, men jag hoppas nu på detta. Det sägs att ca 50% blir bra. Hoppas jag är en av dom!!

Och så fortsätter det. Ska börja arbetsträna imorgon. Gå en 6 månaders lång ”kurs” om hur jag klarar att arbeta. Min kropp och psyke kommer testas, jag vet ju inte vad jag klarar av. Jag inser att jag behöver mycket vila mellan varven. Som igår, då jag mådde BRA. men ändå däckade jag efter några timmar med fysisk aktivitet. Trots att jag tog vilopauser mellan städning och pajbakning. Hade för övrigt en undebar eftermiddag igår 🙂

Så det är därför det blir lite som ett nytt liv nu. Massor av olika saker händer, och det kommer leda någonstans. Det är ett som är säkert!! 🙂

Bergochdal-bana

Mitt liv är en riktig berg och dal-bana. Det svänger kraftigt, än åt höger, än åt vänster, upp i luften för en kraschlandning senare. Och så upp igen. Allt detta kan ske flera gånger om på en och samma dag. Eller från dag till dag. Aldrig någonsin är det samma läge en längre stund.

Igår och iförrgår var fruktansvärda dagar. Jag mådde så otroligt dåligt i kroppen, skakningarna, darrningarna, myrkrypet, kalla det vad du vill, hade satt klorna i mig totalt. Jag kunde inte sluta skaka. Ringde läkaren som var på semester. Ringde en annan läkare som skulle ringa tillbaka. Men det kan ju ta en vecka. Så jag bestämde mig för att åka in till vårdcentralen. Jag bara måste ha något för skakningarna. Plus att jag sov otroligt dåligt. Jag var så trött.

På vc sa dom att mitt fall var för svårt för dom, och skickade mig till gynakuten. Dom kunde inte hjälpa mig eftersom det var ”specialister” som skrivit ut enantonen. Kul. Eller inte. Men det var en märklig känsla att sitta där och inte ha så ont, ligger på runt en femma i smärtskalan. Lite upp ibland, lite ner ibland. Jag fick ta blodtryck och undertrycket var 102. Min vilopuls var på 104. Lite lätt onormalt. Så jag fick komma in väldigt snabbt, det satt 7 stycken i väntrummet som jag fick gå före. Tack o lov för det.

Fick träffa en underbar kvinnlig läkare och hennes assistent som var en ”vanlig” allmänläkare. Alltså inte gynekolog. Men de två var fantastiska och tog mina problem på största allvar. Lyssnade när jag gråtandes berättade om hur enantonen påverkat mig. Vi bestämde att jag skulle prova betablockerare, för att mitt blodtryck och pulsen var så högt och den skulle hjälpa mot darrningarna. Sen skrev dom även ut en superlåg dos Citalopram, antidepp, den dos man brukar ge tjejer som har svår PMS innan mensen. Sen kan man ju alltid höja den dosen om det skulle behövas, men som killen sa, att jag skulle ta det för att ”orka med hela skiten”. Han sa det med glimten i ögat och sen pratade de om vilken tung medicin jag faktiskat går på. Man glömmer lätt det, att det är så starka grejer, för man är så van att proppa i sig mediciner. Men det är ju en cancermedicin, så det vore väl egentligen konstigt om man inte skulle få biverkningar.

När jag efter en stund kom hem släppte det. Åh gud så skönt det var. Det var som om hela kroppen bara slappnade av och kollapsade. Jag blev svintrött, förmodligen efter att kroppen varit i ett sånt spänt läge under två dygn. Så inatt sov jag hela natten hårt, utom två gånger när jag vaknade och gick på toa. Sen vaknade jag 05.30, men känner mig ändå utvilad. Vilken pärs det var. Det kändes som om jag aldrig skulle bli normal igen.

Så idag käns det hundra gånger bättre, och jag tog min första citalopram idag. Ville inte ta den igår då han sa att man kan bli lite pigg av den, och det var ju på eftermiddagen jag fick hämtat ut den och man ska ta den på morgonen. Så nu får vi se hur denna dagen slutar. Jag hoppas jag blir lite pigg, har ju alltid blivit trött av varenda medicin hittils känns det som.

Så idag ska jag till smärtpsykologen. Spännande, undrar hur det kommer bli. Behöver någon att prata med som kan reda ut mina tankar. Svårast just nu är att hitta ett föhållningssätt till svängnigarna i mitt mående och återigen hela min identitet. Återkommande problem. Och jo, jag vet svaret…

Ha en skön onsdag 🙂

Biverkningar och bryt och mamma och mammas man

Igår fick jag ett sånt bryt. Jag grät och grät och min underbara mamma kom hit och hjälpte mig. Jag mådde så illa, så spyorna hängde i halsen (ursäkta det vulgära språket) men det kom inget. Vet inte vad det var, men efter ett antal primperan, illamåendetabletter, så släppte det lite. Jag var så fruktansvärt utmattad att mamma fick göra pannkakor.

Sen har jag fått en inte fullt så mysig biverkning till. VARFÖR råkar jag ut för alla konstiga biverkningar??? Jag har fåt myrkrypningar i benen. Det bara kryper och jag kan inte sitta still med dom, vill bara sprätta med benen, om vartannat spänna dom och skaka dom. De som inte haft det vet inte hur det käns alls, man kan inte föreställa sig hur jobbigt det är. Det blir till att ringa läkaren och fråga om det finns något jag kan göra.

Med alla mediciner är det så att man måste hitta en där man kan leva med biverkningarna. Jag kan leva med svettningarna, och jag kan t o m leva med att väga 10 kilo för mycket och ha en gravidmage. Och många fler biverkningar än så kan jag också leva med, muntorrheten tex. Men jag kan inte leva med att inte kunna sova p g a myrkrypningar i benen. Usch, jag blir alldeles matt…. Sov så dåligt i natt igen, trots att jag tog sömntablett. Satt t o m lite vid datorn en sväng vid fyratiden i morse då jag inte kunde sova. Så det blir en trött dag idag igen. Och jag kan inte leva med att få en depression på köpet.

En annan biverkning med enantonen är att man kan kissa oftare. DET ÄR INTE EN BIVERKNING JAG BEHÖVER!!!!!!!!! Jag trodde jag skulle dö när jag läste det, men det började redan när jag tog synarelan, att jag kände mig mer kissenödig än vanligt. Men jag tror att det kan finnas en bot mot det, återkommer om det längre fram.

I alla fall, när jag ringde mamma igår så var hon och hennes man  på väg att kolla en grej. De satt i bilen och skulle åka till den här grejen. men så bestämde dom sig för att det var bättre att mamma kom hit istället, så det avbröt det dom skulle göra. Det kallar jag omtanke på hög nivå. Tack älskade mamma, vad skulle jag göra utan dig???? ❤ ❤ ❤ Hälsa din man och tacka att jag fick lånat dig över dagen 🙂

Jag fick avboka akupunkturen igår, men idag ska jag på en mindfullnesskurs. Jag lär vara den första som somnar om man gör en avslappningövning. Men det ska bli spännande.

Nej, nu ska jag jaga läkare, och se om jag kan få nån hjälp mot krypet i benen…

Vågar man hoppas??

Bättre idag smärtmässigt, men fy satan vilken natt. Tog sömntabletten i tid igår och gick och la mig ca kvart i tio. Kul, en lördagkväll. Vart tog tjejen som var ute och festade varannan helg vägen???

Då fick blåsan fnatt. Tror jag uppe ca 15 ggr och småkissade tills klockan blev halvtolv. Det var då jag kollade klockan och jag trodde inte hon var så mycket. Men ni som tagit sömntabletter, ni vet hur dåsig/borta man blir och så ska man släpa sig upp och kissa en miljon gånger…. Alltså, jag trodde jag skulle gå sönder av trötthet. Till slut somnade jag. Och vaknade vid tvåtiden av att några stod och skrek utanför fönstret. Fylleskrik, asgarv och bara massa tjöt. Kul…NOT!!!!! Blev lite arg och tog en smärtis för jag hade ont och kunde inte för mitt liv somna om…även fast dom drog efter en stund.

Vaknade sen vid 07.00 av de underbara fåglarana som kvittrade för fullt. Jag har sagt det förut och säger det igen – Älskar fågelkvitter, men inte i gryningen…. Så det var bara att gå upp.

Åt lite frukost och kände mig ganska okej. Gick ner i tvättstugan och satte på en tvätt (det fanns tid tack o lov, men det brukar det göra på söndagar) Har nämligen inga rena handdukar kvar. Sen tog jag fram den här boken som jag läst förut och varmt rekomenderar:

Kärnfrisk familj - så gör du

Kärnfrisk familj – så gör du

Begav mig till affären och nu har jag precis gjort en smoothie på papaya, apelsin, morot, citronsaft och linfröolja. För att få igång systemet litegrann. Förhoppningsvis. Det kanske inte visar sig direkt, men jag kan ju inte ha det så här med min förstoppning.

Att min blåsa ballade ur igårkväll kan ha att göra med att jag åt massa godis igår. Vet att underlivet är känsligt för socker, en del får problem med svamp, en del får urinvägsinfektioner osv. Jag får problem med att jag kissar för ofta. Jag vet ju inte nu till 100% om det är så här, men efter vad jag har läst och pratat med andra så kan det vara så. Så nu blir det en sockerdetox för mig, no more sugar for a while. Så får vi se om jag mår bättre. Så jag kan varmt rekomendera er denna bok, för den ger massor av bra tips på hur man trappar ner eller hur man kan äta när sötsuget sätter in osv. Hur man ska få ett bättre blodsocker som håller hela dagen.

Började även läsa en annan bok igår om ayur veda. Tycker det är mycket spännande, och jag har inte riktigt tittat in i just ayurveda-grejen ännu. Men det jag läst hittills var mycket bra. Så det blir nog en sådan dag idag igen, läsning, hänga framför datorn och förhoppningsvis mindre smärta.

Ont

Går på oxynorm . Sen igår kväll. Fick jätteont då. Inte kul. Men fick en ordentlig sovmorgon, vaknade kvart över nio. Nu ska lillan och jag till en kompis och äta våfflor. Mums 🙂 Bara oxynormen börjar verka så jag kan ta mig upp ur soffan…