Archive | juni 2012

Är så himla besviken

Jag var på 65-årskalas igår. Var. Jag var tvungen att åka hem mitt i. Det är det som gör att jag hatar denna sjukdom över allt annat, att den ställer till det så mycket. Minns när jag var ung och fick hela tiden ställa in kalas, redan innan jag kom iväg på dom.

Så hände det igår igen. Jag kände mig ”lite konstig” under eftermiddagen, men tänkte inte mer på det. Sen kände jag att jag började darra. Fan tänkte jag, men tänkte att det går över. Men det blev värre och värre, och mitt under middagen tog jag beslutet om att jag var tvungen att åka hem, då jag inte hade med stesoliden till kalaset. Vi skulle även sova över där var tanken.

Så mitt i kalaset fick jag och dottern packa ihop och åka kommunalt från Onsala och hem, det tog ca en timma men gick ändå väldigt smidigt då bussen och tåget matchade varandra. Sen tog vi taxi hem i ösregnet, det bara öste ner i Göteborg.

Väl hemma tog jag min stesolid, benen darrade och skakade hela vägen hem. Jag fick lite smått panik och flashbacks från akutbesöket gjorde sig påmint. Usch och fy satan vilken jobbig biverkning detta är. Jag svettades dessutom som en galning, var blöt i nacken igår. Jobbigt, men inte så jobbigt ändå, det kan man leva med.

Så nu behöver jag snart besöka gynakuten IGEN, då tabletterna börjar ta slut. Kanske redan idag, vi får se.

Jag är bara så himla ledsen och besviken, min dotter hann inte ens smaka på tårtorna, vi bröt liksom upp mitt i maten, så fort vi ätit upp. Dessutom mådde jag så illa, så jag åt primperan under kvällen också. Känns inte som jag gör annat än äter medicin…Suck.

Nu ska jag planera dagen. Våran kanin fyller tre idag så vi ska ”fira” honom lite, han ska få knäckebrödstårta med morot.

Men besvikelsen sitter i…

 

Vilken dag, full av känslor

Vilken dag jag hade igår. Jag vaknade och kände mig så himla trött. Och irriterad. Och grinig. Och sur. Och gnällig. Och frustrerad. Och arg. Och ont i ryggen. Mycket ont i ryggen.

Det där är inte jag egentligen, så jag skyller på enantonen…he he 😉 Nåväl, jag surade runt ett tag här hemma och insåg att jag kommer inte orka dammsuga eller städa, som jag skjutit på i över en vecka nu, så jag flydde hemifrån, tog med mig en bok och gick på café alldeles för mig själv. Mycket bra val.

Satt en stund och läste boken om mindfulness och smärta, och inser att jag inte är så mindful som jag trodde att jag var. Får helt klart jobba mycket på den biten. Frustrationen avtog och jag gick på en föreläsning: Känslans intelligens. Mycket bra och även om jag visste mycket så fick jag ändå en bra och nyttig kick av att lära mig ännu mera mindfulness. Tror att det hjälper mycket i smärthanteringen.

Efter det träffade jag en väldigt god vän, min Cypernkompis. Hon mådde inte heller så bra så vi satte oss i Slottskogen och spydde galla över våra frustrerade känslor och liv. Och gissa vad?? Under dom timmarna jag var med henne så förändrades mitt tillstånd, från sur, grinig, gnällig, trött, irriterad, ja, you name it, till glad, hoppfull, entuiastisk, energisk och jag mådde faktiskt väldigt bra när vi sa adjö. Hon fick mig att skratta och inse ett och annat. Ibland måste man helt enkelt göra val, och jag ska ta ett val nu, snart. Inte idag eller imorgon, men snart.

Det är ju så med känslor, dom är inte bestående. Det vet jag, det sa dom under föreläsningen, men lik förbannat glömmer man bort det ibland. Dom är lika föränderliga som vinden i träden. De ändras precis hela tiden. Och visst är det jobbigt ibland, och oerhört skönt ibland.

När vi satt där i Slottskogen så kom en liten ljuvlig två-åring fram och ville bli kompis med oss. Vilken unge, det var som om hon såg rakt igenom en. Hon pratade och lekte lite med oss, och mamman och pappan som satt en bit bort kom och hämtade henne ungefär femtioelva gånger och sa till henne: ”Låt nu flickorna sitta ifred och prata.” Så kom hon tillbaka precis hela tiden och vips så fick jag en spontankram av henne. Och en stund senare en till. Och sen en stund senare ytterligare en. Vilket barn!! Det var precis det jag behövde, en liten kram från en liten ängel, vilken lycka. Jag blev lycklig och insåg att livet inte är så dumt i alla fall.

Sen på kvällen åkte jag och hämtade en bur jag köpt på blocket till min dotters kanin, som vi kan ha på sommarstället. Underlättar lite då vi slipper ta med den stora kaninburen vi har här hela tiden. Velade runt bland husen innan jag hittade rätt, och sen tog jag buren på bussen hem. Bussen stannade inte riktigt där jag ville, då det är ombyggnationer vid busshållplatsen, så jag fick gå en genväg genom en liten skog. Och mötte två människor som råstirrade på mig, där jag släpade en stor kaninbur mitt i skogen. Det måste sett roligt ut, ha ha 🙂

Då kan man tänka två saker.

1 – Fy fan vad jobbigt det här är. Jag önskar jag hade bil, pojkvän, ett jobb, pengar, var frisk, så skulle jag slippa att släpa en bur mitt i kollektivtrafiken och pusta och stöna och bära hem den genom skogen. Usch vad svettig jag var, trots att buren inte var tung, bara bökig, då den INTE gick att fälla ihop.

eller:

2 – Vad bra att jag inte har så ont i magen idag. Gud vad smidigt att han jag köpte buren av inte bodde alltför långt bort, en kvart på bussen är ju inte hela världen. Vad smidigt med Blocket, vad mycket pengar jag sparar 🙂

Jag valde alternativ 2 igår. Kände att jag vaknade med gnäll och irritation, men oj vad det ändrades under dagens gång.

Kan helt klart säga att jag lärde mig något under gårdagen!! Det är alltid bra!!

Lite mycket nu

Oj vad jag springer på möten och grejer. Det är något varje dag. Igår hade jag sista behandlingen akupunktur innan sommaren, och det kändes lite sorgligt att ta sommaruppehåll. Hon är verkligen helt fantastisk min akupunktör, hon har gjort under med min kropp och själ.

Sen håller jag på med mina maximal-behandlingar på Sahlgrenska ungefär varannan dag, i 10 dagar. Sen får jag låna hem en mindre apparat och fortsätta själv så att det verkligen ska hjälpa. Ska bli ”kul”. (Kände att just ”kul” var lite fel ord här, men det ska bli bra i alla fall, he he 😉 )

Sen har jag även varit på mitt första ”jobb-möte”. Tanken är att jag ska ut och ”jobb-träna” nu två timmar om dagen och jag ska även gå en data-kurs en dag i veckan. Mest för att ”komma ut och träffa folk” och kanske lära mig lite mer om datorer. Kan ju aldrig vara fel. Han jag träffade på mötet var otroligt bra, duktig och kompetent. Fick självklart hålla ett miniförederag vad endometrios är och hur det yttrar sig och han tyckte nog lite synd om mig. Men han förstod min problematik och att vi ska ta det lååååångsamt tillbaka i arbetslivet. Det kändes väldigt bra. Max 10 timmar i veckan.

Sen ska jag städa nån dag hade jag tänkt, dammtussarna hopar sig i hörnena och jag nyser och även dottern nyser, så det kanske är lite väl dammigt här hemma just nu. Men, det tar jag imorgon, idag orkar jag helt enkelt inte…

Vill avsluta med att säga att jag mår väldigt bra. Otroligt lite smärta, mellan ett och två pendlar det, så himla skönt att man fattar inte hur man orkat går runt med en sjua så länge. Gillar enantonen starkt idag 🙂

 

Jag har det bra!!

Jag har det väldigt bra. Jag har haft ett bra midsommarfirande, men jag orkade inte riktigt lika länge som de övriga gästerna. Lillan och jag la oss klockan 24.00. Då var jag helt slut. Efterdyningarna sitter i. Rubbas dygnsrytmen tar det ett tag innan man är ikapp.

Tack gode gud för dotterns kompisar 🙂 Jag har fått sova en timma på soffan, medan dom är inne i dotterns rum och pysslar med något. Så jag fick chansen att sova ikapp. Tröttheten är igång igen, men det kanske inte är så konstigt. Jag och dottern är tillsammans 24/7, dygnet runt. Lite jobbigt är det när dottern har ett något kortare sämnbehov än jag själv… Hur gör man då liksom?? Jo, som jag gjorde nyss. Och hon brukar gå upp en stund innan mig och kolla lite på TV. Hon är ju så stor så hon klarar sig. Men ändå, jag brukar inte gå och lägga mig samtidigt som henne, fast jag gjort det flera gånger nu. Brukar ALLTID vänta tills hon somnat. Nu kanske JAG somnar INNAN henne, och det känns skumt. Hon ligger o läser ett tag och jag går o lägger mig. Hrm… Nåja, det finns värre problem.

Jag mår väldigt bra av enantonsprutorna, förutom några biverkningar. Jag vill absolut fortsätta ta dom, det känns jättebra i magen. Ibland är jag nere på en etta i smärtskalan. ETTA!!!!!! Det ni!! Nu ska jag även bli fri från min kissenödighet och jag kan snart kvala in bland de ”normala” igen 🙂 Var på min fjärde behandling idag och det gjorde liiiite ont i ca 10 minuter. Men så fort hon stängde av apparaten försvann det. Min rädsla att detta skulle göra så ont var helt obefogad. Jag är så glad att jag vågade testa det här och tacka ja till remissen.

Nu blir det lite mellanmål, tjejerna borde vara lite hungriga såhär en stund efter lunch 🙂 Yoghurt och flingor.

 

Trevlig midsommar

Jag tar lite bloggpaus några dagar och firar in sommaren hade jag tänkt 🙂 Glad midsommar på er allihopa därute 🙂

Idag har jag haft en fin dag med dottern. Startade dagen med behandling nummer tre. Det gick bra. Sen gjorde vi stan, jag och lilltösen. Köpte nagellack och hårmascara och har precis gjort oss fina inför midsommar. Vi traskade runt på stan i flera timmar, så nu är vi båda trötta. Har lagat paj, bakat kaka och tvättat har vi också hunnit med. Fullt ös. Nu sitter vi och myser i soffan och kollar på Simpsons 🙂

Så ha en trevlig midsommar allihopa!!

Phu

Idag är jag grymt trött. Det har varit lite för mycket i veckan. Massa möten, akupunktur, akuten x 2, den här nya grejen maximal elektrostimulering, en intervju har jag också hunnit med. Idag skulle jag gått på en föreläsning, men den ställer jag in. Jag skulle kanske fikat med en kompis, men I, det går bara inte. Har precis kommit hem från behandlingen och är helt slut. Ska försöka sova litegrann. Dottern kommer ikväll och vi ska baka kakor och pajer till midsommar. Det är lite mycket. Hur sjutton ska jag lyckas klämma in 2 timmars jobb i det här?? Det är en gåta för mig just nu.

”Man vänjer sig” kanske någon tänker. Men nej, jag har inte vant mig efter dessa drygt två år hemma. När jag gör ”för mycket saker”, så blir det en ”baksmälla” som kan sitta i en till tre dagar. Känner det nu, i denna stunden. Det går inte att ”sova ikapp” sig, när man har en sjukdom. Det går när man är frisk, men det går faktiskt inte när man är sjuk. Och lik förbannat glömmer man bort att man är sjuk emellanåt. Konstigt det där, jag tänker att jag fortfarande är 100% och fattar inte varför benen inte bär mig en dag som denna, dom surrar av trötthet, ögonen är fulla med grus, och utmattningen är total.

Så jag får avboka allt idag, lägga mig ner på soffan och vila benen, kroppen, sinnena och försöka vara en glad kanske något piggare mamma till dottern ikväll. Bad faktiskt exet om hjälp då jag inte orkade med mitt barn nu i veckan. Hon skulle kommit hit i söndags, men det gick inte. Dock vet jag att jag har haft henne mer än han så jag ligger på plussidan. Han blev ju pappa igen för ca en månad sen och då tog jag henne lite extra. Hon är så söt deras lilla bebis 🙂 Nu har hon äntligen fått ett namn också 🙂 Men det är hemligt.

Ska lägga mig och läsa ut en bok jag hållt på med alltför länge nu och sen sova en stund.

Ta det lugnt innan midsommar, tänk på att det egentligen bara är en vanlig fredag 🙂 Och maten är alltid godast dagen efter… 😉