Archive | december 2013

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR

Jag mår bättre nu. Det har vänt. Det är sån enorm skillnad när det vänder. Helt plötsligt kommer lite aptit tillbaka, jag orkar med att laga mat, jag klarar av att tvätta utan att gå sönder, likaså hänga den och sortera den. 🙂 Livet vandrar åter in i min kropp, mina blodådror och ger mig hopp.

Jag har fortfarande ont och äter tradolan dagligen, men det är helt okej när jag orkar göra saker. Bara att gå och handla, vilken lycka. Det kunde jag inte förra veckan, men nu funkar det. Är så tacksam för det.

Jag tänkte ta ett litet blogguppehåll nu under jul och nyår och ladda mig själv så mycket det går. Jag tackar för året som varit och alla ni underbara läsare och vänner och ni som har hört av er privat. Tänk vad fantastiskt det är med internet att nå ut till så många. Känns ibland som om jag känner er på riktigt 🙂

Jag återkommer med nya krafter 2014. Jag hoppas det kommer bli ett fantastiskt år, fokus kommer ligga på min operation som blir nån gång i februari. Inte så långt kvar. Ser fram emot det så mycket och hoppas naturligtvis att bli av med smärtorna.

Så ha en riktigt, riktigt GOD JUL och ett helt fantastiskt GOTT NYTT ÅR!!!!

 

Tuff vecka

Eller tuffa veckor. Jo, jag får nog villigt erkänna att jag haft en ganska så tuff tid nu. Veckan som gått var jobbig. Både fysiskt och känslomässigt. Att inte kunna styra över sin kropp så som man vill är så fruktansvärt tärande för mig att jag inte vet var jag ska ta vägen. Att vilja en sak och så går det inte.

Att detta drabbar MIG är en sak. När det drabbar min familj, mina föräldrar eller pojkvän, ja då svider det. Men när det drabbar min dotter, då gör det så fruktansvärt ont. Det gör ont fysiskt i kroppen, att inte kunna göra vad jag hade tänkt och planerat. Att ställa in saker. Avboka med vänner. Stanna hemma istället. Det gör helt enkelt ont. Att inte kunna leva ett normalt liv. Kommer jag någonsin att vänja mig?? Gör man det?

Jag vet inte. Jag hoppas ändå det. För ibland är kriget inom mig så starkt att jag inte orkar med det. Jag vill hitta harmoni. Men just nu känner jag mig så långt bort från harmoni som finns. Jag hoppas att hitta tillbaka till den under julhelgerna.

En sak som jag är oerhört tacksam för mitt i det jobbiga är min fantastiska familj. Som ställer upp. På alla tänkbara sätt. Stöttar, finns där, låter mig få vara ledsen. TACK!! Tack pappa för att du bryr dig och bara låter mig vara precis sån jag är just i nuet. Tack mamma för att du kommer och låter mig gråta ut mot din axel.

Och min pojkvän som jag nu varit tillsammans med i snart tre månader, ja han är bara helt makalös. Får fortfarande nypa mig i armen för att kolla att han är verklig. Att prata med M är som att gå i terapi. Nästan. Han ger mig nya infallsvinklar på det mesta och stöttar mig när jag gråter. Han lämnar mig inte. Trots att han sett mig i misär. Knapra morfin o hasa runt oduschad i mjukisbyxor när det är som värst. Soffliggandes. Han är världens bästa M. Världens. Tack för att Du finns, M.

Nu sitter jag och väntar på att tradolanen ska göra sin verkan, så ska jag försöka gör lite lunch sen. Det är svårt att äta när man har ont, men det ska nog ge med sig snart.

Hoppas ni mår bra och att ni får en fin vecka. Tänk att det är så nära julafton nu, det är inte klokt vad tiden rusar iväg.

Updatering

Det var ett tag sen jag skrev. Tänkte att jag skulle skriva när jag mådde lite bättre. Men det gör jag inte. Eller, jag har visserligen haft en hyfsat bra helg, men nu har jag legat däckad i två dagar. Tredje idag. Igår var rent plågsamt. Jag var så trött att jag inte kunde hålla ögonen öppna nästan. Jag vet ju att det blir så när jag tar tradolan vid behov. Den tar fullständigt ut mig. Igår hade jag ganska ont i magen, så jag var tvungen. Men då blir det som det blir. Så vid åtta på kvällen sov jag nästan framför tv:n. Kämpade med att hålla ögonen öppna. Dottern var här och jag hade sån ångest att inte orka göra något med henne. M satt bredvid mig i soffan och arbetade lite. En mycket trött kväll. Försöker tänka att det inte är så jämt, men när det har varit så i några veckor så blir jag så himla ledsen. Jag trodde jag skulle vara tillbaka på jobbet redan i förra veckan och definitivt denna. Men jag orkar knappt gå ut med soppåsen…

En grej som man orkar med på helgen kan slå ut en i dagar. Det är inte klokt. Att fysisk ansträngning är så totalt utmattande för mig. Har verkligen bara legat sen i måndags. Tankar om hur julen kommer gå gör mig rädd. Att jag inte ska orka, eller orka ibland och krascha efteråt? Bli liggandes några veckor i januari?? Nej, just nu är det inte så roligt. Det tär, mest på att jag inte kan göra saker med dottern på det sättet jag vill. Jag vet att hon inte lider av det, det är jag som lider av det. Jag vill ju massor, bara att gå på stan och fönstershoppa skulle vara så mysigt.

Jag vet att denna årstiden är den mest kritiska för mig. Mörkret och kylan är tung. Men, det är ändå inte riktigt lika tungt som förra året. Jag har mindre ont i kroppen, i lederna och musklerna måste jag säga. Så på det viset känner jag mig bättre. Jag har ont i magen, men det var värre förra året.

Styrketräningen har fått ta en paus. Jag orkar ju knappt röra mig inne i lägenheten. Hur ska jag då orka styrketräna? Det får helt enkelt vänta. Om jag känner att jag orkar någon dag så blir det lite yoga. Men just nu ligger mycket fysisk aktivitet på paus. Jag har heller ingen direkt matlust, aptiten är som bortblåst. Äter för att jag måste typ, men det är inget vidare gott.

Försöker gå in i framtiden, drömmer om sommaren, våren, solen, energin som kommer med den. Tittar på foton från i somras och tänker att snart, snart så kommer jag att få uppleva det igen. Det gör mina dagar när det är som mörkast.

Jag har ingen inspiration att blogga just nu. Därför blir det lite glest och ganska så innehållslösa inlägg. Jag hoppas det vänder snart. Vill ju ha inspiration. Jag mår okej, men inte mer än så. Endovärk mest på kvällstid, jag vet inte varför. Det verkar eskalera under dagen. Nåja, det ger sig väl.

Återkommer när jag mår bättre.

Trötta dagar

Ja så ser livet ut just nu. Trötta dagar och sover dåligt, fast jag vet inte varför. Inatt har jag dock sovit något bättre, vaknade bara några gånger men somnade om ganska snabbt.

Kanske ska försöka dammsuga idag?? Om jag orkar.

Sjukskriven och extremt trött

Ja, då vart jag sjukskriven igen. Känns tungt och som att ta ett steg tillbaka… Blir ledsen när det inte går framåt. Även om jag rent teoretiskt vet om att det ibland är nödvändigt att ta ett steg tillbaka för att utvecklas, så är det jobbigt att hantera. Jag vill ju att det ska gå framåt, enbart, hela tiden.

Är så trött så jag skulle kunna sova dygnet runt känns det som. Eller, inte ens det, för jag är inte ”sov”-trött, utan bara fruktansvärt seg. Slö, zombie-liknande tillstånd. Och det är sjukt psykiskt påfrestande. För trött för att orka göra något vettigt men inte tillräckligt trött för att sova bort tiden. Så jag bara sitter av tiden känns det som och det är påfrestande. Har ju varit här förut och vet att det går över, men när man är mitt i  det så är det bara så frustrerande.

Försöker acceptera läget och min dåliga hälsa. Försöker acceptera att det är okej att det går neråt JUST NU. Det kan lika gärna vända senare idag eller imorgon, men tills dess försöker jag acceptera. Det är okej att vara ledsen och trött. Ord jag försöker banka in i min tröga hjärna.

Det blir inte lättare att jag inte sover ordentligt. Jag vaknar flera gånger varje natt ibland och det känns som om jag inte får någon kvalitets-sömn. Skulle ge vad som helst för bättre sömn. Det är inte lättare att magen värker heller. Vill inte ta tradolan, men ibland måste jag. Försöker håll mig till alvedon och orudis. Blir ju så trött på tradolanen när jag inte äter den regelbundet. Då slocknar jag nästan när jag tar den då och då. Tar jag den regelbundet blir jag piggare, men det känns ju helt onödigt om jag inte behöver. Så just nu, just nu, är jag inne i en liten ond depp-cirkel.

Mitt i eländet har jag dock de finaste människorna omkring mig. Familjen som stöttar, vännerna, dottern, pojkvännen. Jag försöker lägga fokus på dom för att glömma bort mig själv för en stund. Saknar min dotter så det gör ont emellanåt, men jag får lite bonustid med henne imorgon bitti.

Nu ska jag…tja, försöka sova lite kanske??? 😉