Arkiv

Jag lever :)

Vad jag gör:

Badar

Solar

Läser

Hänger i solstolen

Äter god mat

Vilar

Springer på olika möten

Gör mina ”behandlingar”

Spelar kort

Läser ännu mer

Vilar ännu mer

Solar ännu mer

Löser korsord

Sover

Yogar

 

Vad jag inte gör:

Tittar på TV

Är på internet

Läser era bloggar (men jag tar igen det snart)

 

Jag har det ganska bra just nu. Jag har verkligen behövt ta en paus från internet och min endoblogg och har inte varit inne på datorn sen förra söndagen. Underbart på ett sätt, men saknar att följa mina vänner via era bloggar och ni andra. Jag hoppas jag kan ta tag i det igen snart, men fokus är just nu att bara må så bra som möjligt. Och det gör jag.

Återkommer med jämna mellanrum.

Glad sommar!!

 

Är så himla besviken

Jag var på 65-årskalas igår. Var. Jag var tvungen att åka hem mitt i. Det är det som gör att jag hatar denna sjukdom över allt annat, att den ställer till det så mycket. Minns när jag var ung och fick hela tiden ställa in kalas, redan innan jag kom iväg på dom.

Så hände det igår igen. Jag kände mig ”lite konstig” under eftermiddagen, men tänkte inte mer på det. Sen kände jag att jag började darra. Fan tänkte jag, men tänkte att det går över. Men det blev värre och värre, och mitt under middagen tog jag beslutet om att jag var tvungen att åka hem, då jag inte hade med stesoliden till kalaset. Vi skulle även sova över där var tanken.

Så mitt i kalaset fick jag och dottern packa ihop och åka kommunalt från Onsala och hem, det tog ca en timma men gick ändå väldigt smidigt då bussen och tåget matchade varandra. Sen tog vi taxi hem i ösregnet, det bara öste ner i Göteborg.

Väl hemma tog jag min stesolid, benen darrade och skakade hela vägen hem. Jag fick lite smått panik och flashbacks från akutbesöket gjorde sig påmint. Usch och fy satan vilken jobbig biverkning detta är. Jag svettades dessutom som en galning, var blöt i nacken igår. Jobbigt, men inte så jobbigt ändå, det kan man leva med.

Så nu behöver jag snart besöka gynakuten IGEN, då tabletterna börjar ta slut. Kanske redan idag, vi får se.

Jag är bara så himla ledsen och besviken, min dotter hann inte ens smaka på tårtorna, vi bröt liksom upp mitt i maten, så fort vi ätit upp. Dessutom mådde jag så illa, så jag åt primperan under kvällen också. Känns inte som jag gör annat än äter medicin…Suck.

Nu ska jag planera dagen. Våran kanin fyller tre idag så vi ska ”fira” honom lite, han ska få knäckebrödstårta med morot.

Men besvikelsen sitter i…

 

Vilken dag, full av känslor

Vilken dag jag hade igår. Jag vaknade och kände mig så himla trött. Och irriterad. Och grinig. Och sur. Och gnällig. Och frustrerad. Och arg. Och ont i ryggen. Mycket ont i ryggen.

Det där är inte jag egentligen, så jag skyller på enantonen…he he 😉 Nåväl, jag surade runt ett tag här hemma och insåg att jag kommer inte orka dammsuga eller städa, som jag skjutit på i över en vecka nu, så jag flydde hemifrån, tog med mig en bok och gick på café alldeles för mig själv. Mycket bra val.

Satt en stund och läste boken om mindfulness och smärta, och inser att jag inte är så mindful som jag trodde att jag var. Får helt klart jobba mycket på den biten. Frustrationen avtog och jag gick på en föreläsning: Känslans intelligens. Mycket bra och även om jag visste mycket så fick jag ändå en bra och nyttig kick av att lära mig ännu mera mindfulness. Tror att det hjälper mycket i smärthanteringen.

Efter det träffade jag en väldigt god vän, min Cypernkompis. Hon mådde inte heller så bra så vi satte oss i Slottskogen och spydde galla över våra frustrerade känslor och liv. Och gissa vad?? Under dom timmarna jag var med henne så förändrades mitt tillstånd, från sur, grinig, gnällig, trött, irriterad, ja, you name it, till glad, hoppfull, entuiastisk, energisk och jag mådde faktiskt väldigt bra när vi sa adjö. Hon fick mig att skratta och inse ett och annat. Ibland måste man helt enkelt göra val, och jag ska ta ett val nu, snart. Inte idag eller imorgon, men snart.

Det är ju så med känslor, dom är inte bestående. Det vet jag, det sa dom under föreläsningen, men lik förbannat glömmer man bort det ibland. Dom är lika föränderliga som vinden i träden. De ändras precis hela tiden. Och visst är det jobbigt ibland, och oerhört skönt ibland.

När vi satt där i Slottskogen så kom en liten ljuvlig två-åring fram och ville bli kompis med oss. Vilken unge, det var som om hon såg rakt igenom en. Hon pratade och lekte lite med oss, och mamman och pappan som satt en bit bort kom och hämtade henne ungefär femtioelva gånger och sa till henne: ”Låt nu flickorna sitta ifred och prata.” Så kom hon tillbaka precis hela tiden och vips så fick jag en spontankram av henne. Och en stund senare en till. Och sen en stund senare ytterligare en. Vilket barn!! Det var precis det jag behövde, en liten kram från en liten ängel, vilken lycka. Jag blev lycklig och insåg att livet inte är så dumt i alla fall.

Sen på kvällen åkte jag och hämtade en bur jag köpt på blocket till min dotters kanin, som vi kan ha på sommarstället. Underlättar lite då vi slipper ta med den stora kaninburen vi har här hela tiden. Velade runt bland husen innan jag hittade rätt, och sen tog jag buren på bussen hem. Bussen stannade inte riktigt där jag ville, då det är ombyggnationer vid busshållplatsen, så jag fick gå en genväg genom en liten skog. Och mötte två människor som råstirrade på mig, där jag släpade en stor kaninbur mitt i skogen. Det måste sett roligt ut, ha ha 🙂

Då kan man tänka två saker.

1 – Fy fan vad jobbigt det här är. Jag önskar jag hade bil, pojkvän, ett jobb, pengar, var frisk, så skulle jag slippa att släpa en bur mitt i kollektivtrafiken och pusta och stöna och bära hem den genom skogen. Usch vad svettig jag var, trots att buren inte var tung, bara bökig, då den INTE gick att fälla ihop.

eller:

2 – Vad bra att jag inte har så ont i magen idag. Gud vad smidigt att han jag köpte buren av inte bodde alltför långt bort, en kvart på bussen är ju inte hela världen. Vad smidigt med Blocket, vad mycket pengar jag sparar 🙂

Jag valde alternativ 2 igår. Kände att jag vaknade med gnäll och irritation, men oj vad det ändrades under dagens gång.

Kan helt klart säga att jag lärde mig något under gårdagen!! Det är alltid bra!!

En sömnlös natt

Jag lyckades somna igår, men skakningarna var jobbiga i benen. Låg och sprattlade medan jag läste. Tog mer inderal än jag fick, men jag vet att det är okej. Han skrev max fyra på en dag, men sa samtidigt att man kan ta mer om det behövs, så jag tog två till. Sen vaknade jag då jag hade ont och var hungrig, fick ju inte i mig något igår pga illamåendet. Tog en macka mitt i natten och var uppe en stund. Sen tog jag en halv sömntablett till och efter ett tag somnade jag om.

Jag avskyr när jag inte kan sova, det är så himla jobbigt. Jag har ju haft det bra på den frontan nu ett bra tag, och hoppas det nu bara är i början av sprutan som förstärker dessa biverkningar och att det går över sen.

Man fattar inte hur starka mediciner man tar.

Idag ska jag ägna mig åt att städa lägenheten, tvätta några maskiner, och sen googla på Iphones. Jag funderar starkt på att köpa en, det finns en hel del billiga erbjudanden och jag funderar på att säga upp min hemtelefon. Jag vet inte ännu, men jag ska kolla upp det lite. Vad det kostar nu och sen osv.

Jag skriver säkert igen här under dagen….det brukar ju bli mer än ett inlägg när jag mår dåligt….

Förändringar

Ni kan inte gissa vad jag gjort idag?? Näe, det kan ni inte. Om ni tar det absolut mest otippade, så har ni gissat rätt. Jag har nämligen varit ute och sprungit!!!!!! Joggat. JAG!!!!?????!!!!!!????? Fattar ni? Det är ju helt otroligt!!!

För några veckor sedan orkade jag knappt gå en promenad utan att bli utmattad. Och idag joggade jag litegrann. Visst, det var inte mycket, men jag gjorde det. Det känns som om jag faktiskt blivit lite bättre. Sitter här och har varit livrädd att magen blir sämre men nej, det är den inte. Det var så här, att min dotter ville ut och springa. Tro det eller ej. Så jag kunde ju inte säga nej. Så det var en konstig känsla att ta på sig joggingskorna efter flera år i garderoben. Nu brukar jag inte springa, men jag har ju gjort det lite förut. Tränat alltså.

Och det var så härligt. Vi sprang och gick och sprang och gick om vartannat. Pustade och flåsade, eller…jag pustade och flåsade mest.

Men det känns ta mig fan som en seger att jag var ute idag. Innan akupunkturen skulle jag ALDRIG ha klarat det. Snacka om förändring. Sen blev det en stilla kväll i soffan. Men ändå. Stolt é jag idag!!

Härlig helg!!

Lyckades hålla mig vaken till finalen i let’s dance. Det var kul 🙂 Gillar ju dans jättemycket. På lördagen åkte jag med min föredetta pojkvän, inte dotterns pappa då, utan en annan, till hans sommarstuga där vi tillbringade helgen tillsammans. Det var så skönt och härligt, avkopplande som bara den. Vi grillade tillsammans med några av hans vänner och deras lilla bebis på lördagen och söndagen spenderades i shorts och linne i solen på förmiddagen. Hörde att det var lite kallt i Göteborg, men där var det fantastiskt, i lä. Dock började det blåsa upp lite på eftermiddagen. Men det var underbart härligt att komma bort litegrann och fylla på med energi. Mycket skratt blev det, vi har EXAKT samma humor, han och jag 🙂

Sen blev jag hembjuden på middag hos min pappa och min lillasyster kom hem från där hon bor nuförtiden. Hade inte sett henna på några månader heller, så det var mysigt. Så jag har haft det superbra i helgen. Smärtan har hållt sig i schack, men tröttheten kom över mig igår. Somnade tidigt och har sovit hela natten.

Det har faktiskt blivit lite bättre för min blåsa nu när jag tar högre dos av vesicaren regelbundet. Läste att det är viktigt att ta den regelbundet för bästa effekt. Kan erkänna att jag slarvat lite med det, men det gör jag inte längre. Och då påverkar det även dagarna på ett positivt sätt. Jag kan hålla mig lite längre mellan gångerna.

Så tjejer, (och killar) sök för detta om ni har problem med blåsan, för det finns hjälp att få.

Ha en bra vecka nu!!

 

Mitt nya liv

Nja, kanske inte riktigt så dramatiskt. Men det händer mycket. På rehabiliteringsfronten tar jag mina sprutor, den nya medicinen för mig, enantonen. Jag går på akupunktur. Jag lägger om kosten. Jag går på en mindfulnesskurs. Jag läser mycket böcker om alternativ vård. Jag gör yoga. Ska försöka börja simma igen.

Jag ska även börja på någonting som heter Maximal elektrostimulering. Det är för att jag känner mig konstant kissenödig och kissar så ofta. Blåsan har ballat ur helt, och denna metod gör förhoppningsvis att den återställs till dess naturliga ursprung. Jag ska gå 10 gånger på Sahlgrenska och få någon liten grej uppstoppad i slidan. Denna ska sedan ge elektrisk stimulering till blåsan på något konstigt sätt. Så att balansen återställs. Jag hade aldrig hört talas om detta förrän min läkare frågade om jag ville testa detta. Först sa jag nej, tyckte det lät så äckligt. Och ont. Men när han förklarade mer hur det fungerade, ja då blev jag nyfiken. Och känslan att kanske bli bra i detta otroligt handikappande tillstånd tog över rädslan. Så nu ska jag på mitt första besök i nästa vecka.

Nu när jag har vant mig vid tanken tycker jag att det låter lite spännande. Hoppas, hoppas att det hjälper. Om det hjälper så kan man efter dessa tio gånger få låna hem apparaten och köra på själv hemma under några månader. Jag minns inte känslan när jag inte var kissenödig längre än en halvtimma. För nu är det så, efter ibland bara 10 minuter, eller 20, eller max en halvtimma, så känner jag mig kissenödig igen. Ett stort handikapp speciellt på sommaren, då det är många utflykter och picnicar i Slottskogen eller vid havet. Då är det jobbigt, att inte ha en toalett i närheten. Jag får alltid ha med näsdukar i handväskan om jag skulle behöva sätta mig bakom en buske.

Det har ökat sen jag började med GnRh-preperaten. Första Synarelan och nu enantonen. Det är lite trist, men jag hoppas nu på detta. Det sägs att ca 50% blir bra. Hoppas jag är en av dom!!

Och så fortsätter det. Ska börja arbetsträna imorgon. Gå en 6 månaders lång ”kurs” om hur jag klarar att arbeta. Min kropp och psyke kommer testas, jag vet ju inte vad jag klarar av. Jag inser att jag behöver mycket vila mellan varven. Som igår, då jag mådde BRA. men ändå däckade jag efter några timmar med fysisk aktivitet. Trots att jag tog vilopauser mellan städning och pajbakning. Hade för övrigt en undebar eftermiddag igår 🙂

Så det är därför det blir lite som ett nytt liv nu. Massor av olika saker händer, och det kommer leda någonstans. Det är ett som är säkert!! 🙂