Archive | maj 2011

Mycket!!

Ja, det är mycket nu. Så mycket att jag inte hinner blogga, eller ens knappt tänka. Skolvaslutningen närmar sig. Det är klassfester, utvecklingsamtal, studenter som ska gås på. Det ska köpas studentpresent, strykas kläder, städas hemma. Nattgäster kommer långväga ifrån som är allergisk mot kaninen. Så dammsugning på hög nivå är det som gäller. Det ska lagas mat, passas barn, lekas. Det ska planeras, beslut ska tas. Inte bara ett utan två stora beslut.

Jobb ska sökas, möten ska gås på. Morgon och kväll är jag upptagen. Men vet ni, det är faktiskt riktigt roligt. Jag tycker ju om att ha mycket att göra, fast det har inte varit så på länge. Men nu ser jag fram emot det här. Och det bästa utav allt är att jag har mått väldigt bra i helgen. Lite ont i magen, ungefär som vanlig mensvärk. Fantastiskt 🙂 Det gör mig alltid så glad.

Och nu hinner jag inte skriva mer, för det ska dammas och fejas. 🙂

 

Annonser

Bättre idag

Mycket bättre, mycket mycket bättre. Har inte ens tagit en tiparol ännu. Och klockan är kvart i elva. Konstigt va?? Hur det kan svänga så rejält mycket. Att ena dagen knappt kan stå på benen och 300mg tiparol inte tar bort det, tills nu, då jag känner mig helt okej. Men, jag kommer nog ta en snart, magen småbråkar lite grann med mig. Men ändå, att få känna denna näst intill smärtfria tillvaro, även om det bara är ett par timmar, så är det helt underbart!! 😀

Min lilla är sjuk. Hon spydde inatt, sådär hysteriskt, det bara kom. Hon hann inte ens upp, så alla lakan blev helt nerspydda, stackarn. Sen hade hon typ 40 graders feber, hon var helt brännhet och frossade. Nu är hon feberfri men ligger och sover på soffan. Hoppas verkligen att det bara är något tillfälligt. Hon spydde en gång till sen, men idag har hon varit okej. Hon blir så liten när hon är sjuk, orkar inte äta, har bara druckit pyttelite idag. Men hon funkar så, stänger liksom av aptiten. Jag ska gå och köpa godis till henne sen, hon ville ha det sa hon. Då kanske hon får lite energi tillbaks.

Ja, det blir en lugn dag idag. Jag skulle åkt till Östra idag för en första ”intervju” inför smärtkliniken. Vet inte om jag sa det, men det är alltså inte säkert att jag kommer med i teamet. Om dom anser att dom inte kan hjälpa mig, så står jag utan. Utan operation och utan smärthjälp. Vad gör jag då?? Jag trodde liksom att jag fått en plats nu. Men nä, det ska bli en intervju och sedan ska dom bedömma om det blir så. Så mötet är uppskjutet ett tag till. Ja ja, jag har ju inte gjort annat än att vänta den här hösten/våren, så jag kan väl vänta ett par veckor till.

Ha en skön fredagkväll!!

Förberedelse

Jag försöker förbereda mig idag. Det gör fortfarande ont, men jag har ändå sovit bra inatt. Bara vaknat ett par gånger. Men sen somnat om relativt snabbt. Så idag utgår jag från att jag får ha en sån här jobbig dag igen, och ta massa smärtstillande. Det bara är så.

Jag vet att ni kanske tänker att ”nu skapar hon det hon fruktar” alltså, man får det man förväntar sig. Men så är det inte, det är stor skillnad på det och att förbereda sig realistiskt. Om jag sedan slipper sen att ta massa tabletter, ja så mår jag så mycket bättre. Hänger ni med??

Så en ordentlig förberedelse mentalt idag får det bli.

Sen ska jag försöka masa mig in till stan och köpa en present till min lillasyster som fyller år idag. GRATTIS gumman!!!!!! Det får bli något litet, billigt, men jag tror att dom börjar vänja sig vid det nu, (lillebror och lillasyster) från min sida, att inte få så dyra presenter. Eller?? 😉 Storasyster får ju ibland ingenting när hon fyller år. Men, den dagen jag får jobb, då ska ni få en fin present. Kanske, om det är ett bra betalt jobb 😉

Jag har fortfarande inte bestämt mig om jag ska överklaga till förvaltningsrätten. En del av mig vill det, den andra delen vill bara glömma hela den här sorgliga historien. Jag vill få upprättelse, jag vill få kunna vara sjuk. Endometrios MÅSTE bli mer uppmärksammat och folk MÅSTE förstå att det inte handlar om lite mensvärk. Jag kommer tjata om detta gång på gång i bloggen och förhoppningsvis kanske någon vettig läkare hittar hit. Men det är jag som måste orka överklaga, och jag vet inte om jag gör det. Så jag har inte bestämt mig ännu, jag har ju två månader på mig at bestämma mig.

Hörde att den bästa chef man kan ha som sjuk är en man som har en fru eller dotter eller syster som har endometrios 🙂 Knäppt va, men så sant. Hoppas jag hittar en sån chef!!

Utmaning på hög nivå

Jag kan nog ärligt säga att detta har varit den absolut tuffaste utmaning jag fått i hela mitt liv. Att lära sig ”leva med smärta”. Jag är fortfarande inte ”där” ännu, i mål, men jag jobbar på det.

Dagar som denna idag, då jag mår sämre än nånsin, känner jag inget annat än stor förtvivlan. ”Ska jag aldrig bli bra?” ”Kommer det alltid vara så här?” ”Hur ska jag kunna jobba?” Om jag haft ett jobb idag, hade jag inte kunnat gå idag. Magen värker som fan, denna obeskrivliga mensvärk. Fast jag blöder inte och har faktiskt haft ett ganska långt uppehåll, det är väl närmare tre månader snart tror jag. Det är underbart. Men det är nästan så jag önskar att jag kunde blöda, för då skulle det kännas som om det ”kom ut”, det onda, på nåt sätt. Och att det blir lättare när mensen är slut. Men nä…. jag har ju endometrios. Jag vet ju att det kommer komma bra dagar, det svåra är att veta när??

Dagar som dessa känner jag mig nere. Ledsen. Var gråtfärdig i morse, men mamma ringde och vi pratade lite. Tog beslut om att ta en till tiprol, så nu har jag gjort det och smärtan är liiiite bättre. Fast den största effekten sitter ju i huvudet, det är ju ganska starka grejer ändå, jag blir seg som tusan. Som om man är lite berusad nästan. Illamåendet har inte kommit än, peppar, peppar… Jag tar denna dagen som om jag vore ”sjuk” och gör absolut ingenting. Hade tvättid, har det egentligen nu i skrivande stund, men jag orkar inte. Vill bara att dagen ska gå så jag kan gå och lägga mig.

Snart kommer lillan hem, och då får jag lite distans ett tag, hoppas jag. Sen kommer hennes pappa och hämtar henne på kvällen och då kan jag vila igen. Lite tur i oturn att hon är där, hade nog inte orkat ta hand om henne idag. Usch, det är för jävligt.

Jag fattar inte hur andra gör. HUR kan man lära sig leva med detta?? Jag vet ju att de dagar jag mår bättre, känns det inte alls på detta viset. Då kommer hoppet tillbaka och allt känns positivt igen.
Jag får väl bara tillåta mig att ha såna här skitdagar helt enkelt.

Tyvärr blev det ett tråkigt inlägg till, men så är det i mitt liv för tillfället. Hoppas det vänder!

Jobbigt

Jag har inte haft någon lust stt skriva de senaste dagarna. Jag har mått ganska dåligt och då blir det bara gnäll-inlägg. Och det är jag så vansinnigt trött på. Önskar så att jag kunde skriva att jag mår bra. Men helgen har ändå varit bra. Bra men ont.

Jag åkte upp till min före dettas sommarstuga och hälsade på honom. Vi grillade och delade en flaska Amarone och det var supermysigt. Men eftersom jag ville dricka vin på kvällen, så ville jag inte ta för mycket tradolan, så jag tog bara på morgonen. Vilket resulterade i att jag fick ont. Men gott med vin var det i alla fall, vansinnigt gott 🙂 Och skönt att bara slappa och göra absolut ingenting. Sen var ju kanske inte vädret det bästa, men skönt att komma hemifrån. Jag mår bra av små miljöombyten ibland. Det brukar ge mig energi.

Men sen tog jag mer smärtstillande på natten och på morgonen. Och fy vad jag mådde illa sen, usch, det är en jobbig biverkning. Känner mig fortfarande seg och trött och illamående, men har ändå varit ute på en skön promenad med en kompis idag.

Nu ska jag vila lite och göra lite mat. Det blev ett tråkigt inlägg, jag vet, men hoppas att det vänder snart.

Upp och ner

Precis så kan man förklara mitt mående. Det går så himla upp och ner så jag blir tokig!! ”Fast det måste du också acceptera” sa min psykolog, ”att det är upp och ner”. Visst, jättelätt. (Känns som om jag skrivit precis det här förut…) 😉

Men idag var det värre, vaknade av det. Eller nej, jag vaknade av min tio och ett halvt-åriga dotter som kommer in i sovrummet (när jag fortfarande sover) då pappan lämnat henne till mig och hon säger: ”Hej mamma! Jag skulle verkligen uppskatta om du gjorde frukost till mig för jag är så hungrig”. Kan man annat än att le och tänka att man har jordens mest väluppfostrade barn eller?? Självklart skuttade jag upp och bjöd på frukost, tom med förbjuden o`boy fick hon för hon hade fortfarande ont i halsen. (Hon får inte det på vardagar numera, bara på helger. Tycker det flödar av socker ändå i alla barns liv).

Men det har värkt, så där irriterande precis hela dagen idag. Men vi har ändå haft mysigt, på ett sätt skönt att hon var hemma, lillan, då jag blev ganska så distraherad, det blev bl a tre hela filmer idag. Dessutom tre som jag inte sett 18 gånger förut, så det var ju trevligt 🙂 Sen blev det rabarberpaj som vi mumsade i oss 🙂

Annars är det. Bara. Så. Inget speciellt. Försöker ignorera smärtan så mycket som möjligt, fokusera på annat, en virkning jag håller på med bl a, och självklart lillan. Så livet lunkar på ändå, i stilla takt. Nu ska jag åter inta soffläge tror jag, fast lite mat innan vore ju gott. Har lite magkatarr, så jag fick snällt peta i mig lite losec igår. Tror det är all medicin och tyvärr så dricker jag fortfarande kaffe. Väntar lite med att sluta med det 🙂

Nya glasögon, sjukt barn och rabarberkräm

Ja, min lilla har varit hemma idag för hon hade så ont i halsen. Inte mer än så, men jag tyckte det var onödigt att skicka henne till skolan. Dels kan hon ju smitta andra och dels kan det bli värre. Hon går nog till skolan imorgon om det känns bra. Och vi har haft supermysigt idag. Klockan 08.00 gick vi och hyrde en film här på hemköp och köpte glass – bra för halsen. Sen myste vi i soffan mest hela dagen, förutom lite lek med kaninen och några spel. Hon vann överlägset i yatzi.

Sen kom mormor på oväntat besök med en påse rabarber. Det kokades genast rabarberkräm med råsocker och vaniljsocker som glupskt åts upp av oss fast i två omgångar. Först som efterrätt efter lunch, sen som mellanmål. Mumma säger jag bara. Älskar rabarber. Men jag sparade lite som får bli en paj till imorgon tänkte jag.

Och jag har fått mina nya glasögon. Dom är så skarpa att jag blir alldeles vimmelkantig. Shit vad dåligt jag såg innan, även med mina gamla glasögon menar jag. Det är helt sjukt hur man vänjer sig. Nu ser jag liksom detaljer på långt håll. Typ hur dammig min dator är… 😉 Fast det var på nära håll, men ni fattar. Jag kan inte ens ha dom på hela tiden, för det blir för jobbigt för ögonen, så jag får väl småvänja mig vid dom.

Annars har dagen varit lugn, jag gick ut och gick en promenad för jag var tvungen att köpa sågspån till kaninen nu när pappan hämtat lillan. Jag testade att gå ganska fort för ofta gör jag inte det. Jag brukar ju få ont efter att jag rört mig fysiskt, men jag tänkte testa om det var/är någon skillnad om jag rör mig fysiskt fast fort? Någon annan som har erfarenhet av detta, ni får gärna dela med er. Ibland känner jag mig bättre, men ibland får jag mycket ondare. Känner det även nu, att det blev ondare, men inte ”mer” ondare än om jag gått långsamt. Ja, vad jag vill med detta är i alla fall att om jag kan så vill jag kunna röra mig snabbare, få upp flåset och gå ner mina överviktskilon. Ut och powerwalka lite mer 🙂

Ha en skön onsdag!