Arkiv

Neeej också….

Alltså, är det inte det ena så är det det andra. Jag blir lite lätt tokig….

Gårdagen blev bra. Jag kan inte klaga på den, hade pyttelite ångest, mycket mindre smärta, så jag klarade mig på mina vanliga smärtisar. Jag gick upp på vinden och hämtade min solstolsdyna och spenderade eftermiddagen i min baden-badenstol på balokongen i solen. Älskar min baden-baden 🙂 Även om den är för pensionärer… 🙂 Men min har en sån där stor, fluffig dyna, så den är så mjuk att ligga i.

I alla fall jag läste en bok om ayurveda, Perfekt Hälsa av Deepak Chopra. Mycket, mycket intresant läsning om sjukdomar och tillfriknande. Har inte läst ut den ännu, men det blir nog ännu mer läsning idag.

Jag mår nämligen inte så bra. Jag mår så illa, så jag spydde nästan förut. Jag mådde lite illa igårkväll, och även nu på morgonen. Åt lite frukost och mådde ännu mer illa. Trodde det skulle gå över för jag skulle på akupunkturen klockan 12.00 idag så jag ville för allt i världen inte missa det. Men sen åt jag lite mellanmål och efter det så mådde jag så illa att jag bara hängde över toaletten. Men det kom inget, jag bara hostade.

Såååå jobbigt, jag hatar att spy. Tog två Primperan och det käns en aning bättre nu. Men jag fick avbeställa tiden, jag kunde inte gå utanför dörren. Det är det jag menar att är det inte det ena så är det nåt annat. T R Ö T T S A M T ! ! ! !

Magen är uppsvälld som en ballong, så något skumt är det. Tror dock inte att det är magsjuka, för jag känner mig inte dålig på det sättet. Snarare att jag ätit nåt som magen inte tål. Skulle gissa att det är mycket fett, jag åt rökt lax på mackan till frukost och sen lite tonfiskmums som hade majonäs i sig. Kanske var det det som gjorde det, jag vet inte. Vet att jag ibland kan få ont i magen om jag äter för mycket fet mat, och nu har jag iofs inte så ont, men svullen upptill är den. Och så detta hemska illamående. Det har blivit bättre nu, jag somnade faktiskt och sov bort litegranna förut. Så idag blir det ingen mer fet mat.

Hoppas det går över. Och hoppas solen fortsätter att skina, det var underbart att ligga på balkongen igår, nästan som utomlands 🙂 Jag låg i bara linne, härligt!!!! Ha en bra vecka allihopa!!

Vågar man hoppas??

Bättre idag smärtmässigt, men fy satan vilken natt. Tog sömntabletten i tid igår och gick och la mig ca kvart i tio. Kul, en lördagkväll. Vart tog tjejen som var ute och festade varannan helg vägen???

Då fick blåsan fnatt. Tror jag uppe ca 15 ggr och småkissade tills klockan blev halvtolv. Det var då jag kollade klockan och jag trodde inte hon var så mycket. Men ni som tagit sömntabletter, ni vet hur dåsig/borta man blir och så ska man släpa sig upp och kissa en miljon gånger…. Alltså, jag trodde jag skulle gå sönder av trötthet. Till slut somnade jag. Och vaknade vid tvåtiden av att några stod och skrek utanför fönstret. Fylleskrik, asgarv och bara massa tjöt. Kul…NOT!!!!! Blev lite arg och tog en smärtis för jag hade ont och kunde inte för mitt liv somna om…även fast dom drog efter en stund.

Vaknade sen vid 07.00 av de underbara fåglarana som kvittrade för fullt. Jag har sagt det förut och säger det igen – Älskar fågelkvitter, men inte i gryningen…. Så det var bara att gå upp.

Åt lite frukost och kände mig ganska okej. Gick ner i tvättstugan och satte på en tvätt (det fanns tid tack o lov, men det brukar det göra på söndagar) Har nämligen inga rena handdukar kvar. Sen tog jag fram den här boken som jag läst förut och varmt rekomenderar:

Kärnfrisk familj - så gör du

Kärnfrisk familj – så gör du

Begav mig till affären och nu har jag precis gjort en smoothie på papaya, apelsin, morot, citronsaft och linfröolja. För att få igång systemet litegrann. Förhoppningsvis. Det kanske inte visar sig direkt, men jag kan ju inte ha det så här med min förstoppning.

Att min blåsa ballade ur igårkväll kan ha att göra med att jag åt massa godis igår. Vet att underlivet är känsligt för socker, en del får problem med svamp, en del får urinvägsinfektioner osv. Jag får problem med att jag kissar för ofta. Jag vet ju inte nu till 100% om det är så här, men efter vad jag har läst och pratat med andra så kan det vara så. Så nu blir det en sockerdetox för mig, no more sugar for a while. Så får vi se om jag mår bättre. Så jag kan varmt rekomendera er denna bok, för den ger massor av bra tips på hur man trappar ner eller hur man kan äta när sötsuget sätter in osv. Hur man ska få ett bättre blodsocker som håller hela dagen.

Började även läsa en annan bok igår om ayur veda. Tycker det är mycket spännande, och jag har inte riktigt tittat in i just ayurveda-grejen ännu. Men det jag läst hittills var mycket bra. Så det blir nog en sådan dag idag igen, läsning, hänga framför datorn och förhoppningsvis mindre smärta.

Det sker under

Ibland. Ibland sker det under. Gissa vad? Han ringde precis. Min operationsläkare ringde precis. Helt otroligt. Han brukar aldrig ringa tillbaka förrän tidigast efter en vecka. Svår att få tag på. Jobbar jämt. Så jag vart helt paff. Han tyckte det var mycket märkligt att tiden var borttagen, han hade ingen förklaring på det. Men han såg ju att det stod att jag skulle träffa honom efter 6 månader. Och han skulle ordna en tid till mig nu. Underbart. Jag ska få den hemskickad nu snart. Jag är såååå glad. Så otroligt lättad. 😀

Åh, jag vet inte vad jag ska säga. Samtidigt är det lite sjukt att man ska bli så otroligt lättad för en sak som är så självklar och som man har all rätt till. Men det är ett ständigt spel det här med sjukvården. Vi bestämde att vi inte skulle diskutera medicin via telefon, utan ta det när jag kommer. Så nu står jag gladeligen ut med smärtorna tills vi ses. För nu vet jag att jag ska få proffessionell hjälp i alla fall. Nämnde även min förstoppning och ska prata även om det. Och det är fortfarande helt okej smärtor, de har inte skenat iväg.

Sköööööönt. Nu kan jag släppa det, att jaga läkare. Nu kan jag njuta av helgen efter en helt hysterisk vecka. En av de veckor då jag haft mest saker inbokade. Kanske bra att jag inte visste om det när jag var på Cypern, för hade jag vetat hur veckan skulle bli så hade jag nog varit en aningen stressad. Nu är jag helt slut. Helt slut.

Har ju dessutom precis haft akupunktur igen, och oj vad sömnig man blir av det. Jag började med det i onsdags, och det var så himla skönt. Självklart började jag gråta när jag klev in, mest av lättnad. Ni vet, när det bara ”släpper” sådär. Kände mest att gud vad skönt att äntligen få hjälp. Och så satte hon några nålar, inte alla som jag behövde, men några. Och samma idag. Och idag började jag gråta när hon satte en speciell nål på ett speciellt ställe. Förmodligen spänningar som släpper. Vet ju att man kan börja gråta bara sådär av akupunkturen, men det käns ju lite konstigt ändå. Idag var jag liksom inte ledsen alls. Det bara kom. Som att sätta på en kran. Direkt när hon satte den nålen. Hrm…kanske behöver den där smärtpsykologen mer än jag tror??

Nåja, jag lärde mig nåt nytt om mig själv idag. Jag har ju alltid ont i axeln, höger axel. Aldrig i vänster. Men den vänstra är mycket stelare än den högra. MYCKET. Hon kunde inte sätta en nål alls i den vänstra (jag får ju även nålar mot ryggvärken). Det kunde hon inte i onsdags heller, men då trodde vi att den kommit åt en nerv, och det gör ont. Men det gick inte idag heller, jäklar vad ont det gjorde. Och så kände hon på musklerna och konstaterade att jag var mycket mer spänd över den vänstra. Märkligt värre, då jag som sagt inte har ett dugg ont i den vänstra. Å andra sidan vet jag nu att smärta i rygg/nacke hänger ihop med endon, och det är ju höger äggstock jag har problem med. Så det kanske inte är så konstigt ändå. Och så överkompenserar jag förmodligen också med min rygg på nåt sätt med vänster sida. Så nu ska jag försöka slappna av i båda axlarna, får väl ligga oftare på spikmattan till att börja med.

Nu är jag helt färdig, men tänkte ändå pallra mig iväg till bibban och låna några filmer att ha under helgen, för den här helgen kommer vara luuuuugn!!!!

Ha en skön helg ni med!! 🙂

Idag mår jag bra. Toppen, en riktigt toppendag. Solen skiner och….nä, jag skoja bara. Det är åt helvete – som vanligt 😦

Har haft en fruktansvärd natt. Var helt slut igår, efter den friska havsluften, hade tagit fram mat igår, kyckling för att laga på kvällen, men sen orkade jag inte. Tänk blodsockerfall x 10. Knäna bar mig knappt. Hämtade lillan hos en kompis och då köpte vi thai-mat på hemvägen. För min kropp är inte min just nu. Alls. Inte nånstans. Har aldrig känt mig så långt ifrån min kropp.

Sen somnade lillan och jag tog en sömntablett vid 21.30 för att den skulle börja verka vid 22.00. Gick och la mig vid 22.00 tiden och löste korsord. Var så otroligt trött, så det var med en ren njutning jag kröp ner mellan lakanen. ÄNTLIGEN får jag sova tänkte jag.

Kunde absolut inte somna. Blåsan fick fnatt. Kissade, utan att överdriva MINST 10 ggr under de närmaste timmarna. Kanske 15. Det kom allt från några droppar till ”vanlig” mängd. Så fort jag la mig så kände jag hur kissenödig jag var. Så fort jag nääääästan somnade in, så började grannen spela gitarr. Så fort jag nääääästan somnade till efter det, så började fåglarna kvittra. Så fort jag nääääästan somnade efter det kom lillan och behövde gå på toa. Så fort jag nääääästan somnade in efter det sprang någon i trappen och smällde igen porten tusen gånger. Så fort jag nääääästan somnade efter det, gick ett bil-larm. Och däremellan alla uppvaknande av att blåsan håller på att balla ur. Alltså….vad fan!!!!!!!! Jag blir galen. JAG VILL JU BARA SOVA!!!!!!!!!!!!!!!!!

Men tydligen ville inte nån annan det. Efter många timmar, med den där härliga sömntablettskänslan i kroppen somnade jag. Och vaknade en gång till framåt gryningen. För att gå på toa såklart. Och efter det vaknade jag ytterligare en gång, vid kvart i sex. För att gå på toa. Och nej, så här kan jag bara inte ha det. Men vad ska jag göra?? Det är inte uvi, det känner jag. Det har jag haft förut, så jag vet att det inte är det. Jag tror själv att det är synarelan. Man hamnar ju i klimakteriet och jag tror det är en biverkning. Att alla hormoner gör så att jag blir mer känslig, och därför kissar oftare. Eller känner mig mer kissenödig. Så nu ska min kära doktor få ta tag i det problemet på återbesöket i maj.

Så nu skulle ni kunna tro att jag bara ska gå och lägga mig igen, för att sova. Men nädå, jag ska till arbetsförmedlingen. För att lära mig söka jobb och skriva CV. Som om jag inte redan kan det, jag är typ 38 år…

Men jag måste gå, då jag missade det i fredags. Och går man inte så…ja, man kan ju bli avstängd från af med. Det vore ju att följa min härliga tur med myndigheter på ett sätt. Men nä, så kul ska det inte bli.

Så nu sitter jag här och känner mig så bakfull att jag aldrig känt mig mer bakfull i hela mitt liv. Skulle kunna somna stående, gåendes, springandes säkert. Har så ont i nacken att jag dör lite grann. Häller på Eeze-spray, och det hjälper faktiskt lite. En stund. 5 minuter kanske.

När jag kommer hem från af, DÅ ska jag försöka sova. Idag lever jag från minut till minut. Men jag blir riktigt sur då inte sömntabletterna hjälpte. Natten innan vaknade jag fyra gånger fast lite kanske det beror på att jag sov i samma säng som lillan, och vi knödde på varann. Men ändå – jag trodde jag sov bra på dom här. Eller så är det synarelan som bara gör att man inte kan sova alls. Alls!!

Bläk, nu har jag vräkt ur mig för idag. Hoppas kunna börja ett inlägg sådär som jag gjorde idag, fast på riktigt!! Kram på era alla som orkar läsa!! Nu ska jag snart hoppa på vagnen och jag ska köpa mig en kaffe, size extralarge bucket-size på pressbyrån och sen ska jag försöka hålla ögonen öppna under mötet!!

Dubbla känslor

Nej nu håller jag på att bli galen på riktgt!! Ber om ursäkt för här kommer ett riktigt negativt gnäll-inlägg.

Jag orkar inte mer, jag orkar ta mig fan inte mer. Jag har inte sovit en blund inatt. Igår när jag gick och la mig vid 23-tiden var jag trött. Låg och löste korsord en stund – världens bästa sömnmedicin. Men inte igår. Jag vred och vände på mig. Vred och vände. Somnade inte. Löste mera korsord. Men sen, av med nattlinnet p g a att jag blir så varm (händer varje natt) och efter låååång tid, somade jag. Men sen vaknade jag. Och var klarvaken. Kunde inte somna om. Gick upp och tog en macka och en kopp ört-te – kvällsro. Var vaken i flera timmar, kollade på TV och surfade lite på nätet.

Sen skulle jag lägga mig igen. Då får min blåsa fnatt. Verkligen fnatt. Gick upp och kissade 5 gånger på en timma. Precis när jag skulle somna in, fick blåsan sig ett spel, och jag fick nästan kramp och blev kissenödig. Hade trots detta tagit vesicare kvällen innan, som ska göra att jag inte är kissenödig. Men inatt, my good… Jag har känt av det problemet länge nu, att blåsan får fnatt, hittar inget bättre ord. Jag ska absolut ta upp det med min smärtläkare, för så här kan jag inte ha det. No no!! Och min kirurg ska få fundera på vad han kan hjälpa mig med där, på återbesöket i maj. EN kopp te, vi pratar en dl eller en och en halv, för jag tog en liten kopp. Plus att jag vet hur det är så jag försöker inte dricka för mycket. Och det gör jag inte heller. Och så ballar blåsan ur.

Och på det har jag förstoppning så det susar om det. Laxoberaldropparna hjälper inte ett smack, har inte gått på toa på många dagar, får bara kramper i magen av dom dagen efter. Kramper som är så otroligt kraftiga, men släpper efter ca 10 sekunder. Tiosekunderskramper.

Och sen har jag en nackspärr utan dess like… Som gör att jag inte ens kan ligga som jag vill. Eller lyfta huvudet själv när jag går upp ur sängen.

Så idag är jag bitter, trött, deppig och eländig. MEN!! Samtidigt är jag glad och tacksam. Min älskade, älskade dotter kommer till mig om ett par timmar 🙂 Jag ler inombords. Jag ska skaka av mig alla bittra tankar och känslor tills dess. Jag ska åka utomlands, ja, ni hörde rätt, utomlands snart, i en hel vecka. Till varmare breddgrader. En hel vecka där jag ska få sol, värme, strand och pool, men framför allt väldigt, väldigt trevligt sällskap. Något min kropp och själ kommer må så otroligt bra av. Jag ska börja på akupunktur nästan direkt när jag kommer hem. Det gör att jag nästan gråter av tacksamhet. Hon är så bra, min akupunktör. Jag har haft henne förut med goda resultat 🙂 Hon sa på telefon att hon kan behandla min depression eller vad det nu är jag har, nedstämdheten från Synarelan.

Så mitt i eländet skiner solen. Nånstans bakom molnen skymtar den. Jag är också extra känslig inför livet – vet ärligt talat inte vad som händer med mig. Börjar bli väldigt andlig av något slag. Så trots den misär min kropp lever i, känner jag lycka. Kan inte beskriva det med annat än dubbla känslor.

Jag känner att min kropp är så otroligt långtifrån den jag är, på alla sätt. Jag känner mig sjukare än någonsin. Kroppsligt, mentalt, smärtmässigt, energimässigt, inget av det här jag är idag, är egentligen jag. En gnällig bitter människa?? Nej, det är inte jag. Inte jag. Alls. Så just nu försöker jag att bara vara, inte göra för mycket och se fram och tänka på de ljusglimtar jag har. Hela tiden. Och ja, jag kan acceptera att det är så här just nu, men inte att jag ska ha det så här alltid. Men jag tar en dag i sänder, en timma i taget.

Min smärtläkare får ett väldigt svårt jobb imorgon när hon träffar mig, stackarn 🙂 Jag ska be om antidepp, man jag ska avvakta till efter resan och kanske även se om akupunkturen hjälper först. Jag ska be om sömntabletter – men inte såna som gör mig sömnig efteråt. Jag ska be om mera smärtisar, och hoppas vid gud att jag får det. Tänk att man alltid är nervös för att de ska säga nej, neka en värktabletter.

Nu känns det bättre, att ha skrivit av mig lite, satt ord på mina känslor. Nu ska jag lämna denna hemska natt bakom mig, ta en dusch och förhoppningsvis vakna till liv. Och sen ska jag välkomna min dotter och jag kommer krama och pussa på henne så mycket att hon kommer skrika: ”Mamma – sluuuuuta!!!!!” 🙂

Tack för att du orkar läsa!

Inlagd

Ja, då var man inlagd igen. Och hemma igen. För att ta det från början, i lördags började jag få rejält ont. Hade nästan precis skrivit här på bloggen att det var något bättre, men det varade inte så länge. Smärtan eskalerade, och jag proppade i mig smärtsiar i hopp om att hålla nere smärtan. Jag och dottern lekte ”Vem är smartare än en femte-klassare” och hade hur mysigt som helst. (jag vann, he he 🙂 ) När hon la sig vid 22.30 var jag klarvaken och hade svinont.

Var uppe till fyra på morgonen och kämpade hela natten mot att ringa ambulans. Vill helst inte dra upp lillan mitt i natten, vill inte att det ska vara så dramatiskt för henne. Så jag lyckades slumra till lite där framåt fyra tiden. Vid halvsju kom hon in och väckte mig….Jag ringde min pappa och dotterns pappa, så de kom och hämtade henne, samt körde mig till sjukhuset.

Fick vänta ca 2 timmar, sen kom jag in. Träffade en bra läkare och fick ett bra bemötande. Sen blev det inläggning för smärtlindring, och några morfinsprutor senare mådde jag mycket bättre. Så bra att jag kunde åka hem på måndagkvällen. En natt blev det bara. Jag fick välja om jag ville vara kvar eller stanna kvar en natt till, men jag valde att åka hem. Det är slltid skönast att sova i sin egna säng. 🙂 Men jag var väldigt väl omhändertagen och blev igenkänd av några sjuksköterskor/undersköterksor sen operationen i oktober.

Så så kan det gå ibland när man har endometrios. Helt galet hur mycket den här sjukdomen påverkar en, hur sjukt ont man får emellanåt. Jag fick i alla fall en brits att ligga på när jag kom in, vilket var bra, då slapp jag sitta upp. Men det var kaos på akuten, (gynakuten pratar jag om nu). Senare på kvällen när jag fick besök av några vänner sa dom att det stod en lapp på dörren till gynakuten att det var 7 – 8 timmars väntetid. Så jag tror jag kom i rättan tid.

Nu är klockan bara halvåtta på tisdagmorgonen, jag vaknade tidigt idag, halvsju. Det blir en dag på soffan, jag fick höjd dos av oxycontinet, och jag orkar inte göra så mycket. Har fortfarande ont, men det är mycket bättre. Nu ska jag vila!!