Arkiv

Sjukskriva mig???

Jag mår verkligen inte bra. Men jag lyckades ta mig till bion igår, och tusen tack Blomman, för att du bjöd mig ❤ Det hade jag inte förväntat mig, men blev jätteglad. 😀 Vi såg Jägarna 2 och den var så otroligt bra. Vilka underbara skådespelarprestationer. Svensk film när den är som bäst 🙂 Det var ett par välbehövliga timmar, jag försvann helt från ”vardagen” och flöt in i filmen. Inte en tråkigt stund. När jag kom hem däckade jag på soffan och klockan 21.20 funderade jag på att gå och lägga mig. (Vi tog den tidiga bion) Är det inte klokt?? Men jag lyckades hålla mig vaken till hela 21.45, sen somnade jag och sov hela natten. Jag har börjat drömma en himla massa, beror säkert på tryptizolen. Känner igen drömmarna från när jag gick på cymbaltan.

I alla fall, jag funderar starkt på att sjukskriva mig igen. Jag vet att jag kanske slår huvudet i väggen om jag gör det, men om jag väljer att göra det så har jag lite andra förutsättningar än förut. Jag vet tex att jag måste besöka soc samma dag som jag sjukskriver mig. (För er som inte följt min blogg från början så fick jag avslag från fk på en 6 månaders sjukskrivning varav en gång med ambulansfärd och flera gånger akutbesök på gynakuten. Med motiveringen: Du har inte akut smärta. Bl a.)

Men bara att blogga detta inlägget är en kraftansträngning. Jag har ingen energi alls. Mina ben fortsätter vara i betongstadiet, förlamande. Jag är sååå trööööött, men inte sovtrött i huvudet. Bara trött i kroppen, svårt att beskriva. Det ”pirrar” och ”surrar” i benen och dom är som två tunga säckar potatis. Helt orörliga liksom…

Men, vart vänder jag mig? Gynakuten igen? Min läkare som ska operera mig har knappast tid för en träff då han är en mycket efterfrågad läkare på Sahlgrenska. Min vanliga gynläkare?? Hans sjukskrivningar har gått igenom förut, men då hade jag en annan handläggare. Suck, att man ens ska behöva lägga energi på ett sånt här beslut???!!! Fast det krävs en kraftansträngning om jag ska bli sjukskriven. Flera av mina vänner o familj tycker jag ska vara det.

Jag får se, funderar ett par dagar till. Har ni tips får ni gärna tipsa mig 🙂

Laxoberalen fungerar utmärkt. Kanske lite för bra för igår, efter den första ”tömmningen” fick jag ett litet diarre-aktigt tillstånd och gick fyra gånger till…. Men bara pyttelite kom. Idag har jag gått en gång och känslan är fantastiskt skön. Läste på lite om detta igår och hittade lite intresant läsning, men orkar inte länka till det nu. Det kommer, kanske senare idag eller imorgon.

Nu ska jag sätta tänderna och den sista lilla energin jag har kvar i det här:

 

Det är min kära vän Ida som har lurat in mig i detta. Fick se en underbar broderad tavla som hon gjort till en gemensam kompis då hon fick barn, och jag blev helt såld. Så detta lilla pyssel lär räcka hela hösten. Sen är det ju inte jättejobbigt rent fysiskt, men otroligt koncentrerad blir man då man måste hålla koll på hur många stygn och färger och allt vad det är. Mycket bra avledning från jobbig endo-smärta!!

Ha en bra dag!!

Annonser

Fortsättning på förstoppningen

De senaste tre dagarna har varit så himla tråkiga. Idag ska jag gå på bio och jag TÄNKER göra det oavsett hur jag mår. Jag vill!! Jag kan!! jag ska!!

När det gäller förstoppningen verkar det som om jag ÄNTLIGEN hittat något som hjälper:

Laxoberaldroppar!

 

Man tar 10 (lägsta dos) till 20 (högsta dos) droppar i ett glas vatten på kvällen. Gjorde det en kväll, det funkade, sen glömde jag det, då blev det tvärstopp och sen tog jag det igårkväll igen och minsann, det funkade igen. Man går då på morgonen. Först blev jag lite orolig att det skulle komma jättesnabbt på morgonen, men det gjorde det inte. Hann äta frukost båda gångerna. Och det smakar ingenting. Problemet är att det står att man bara ska använde det en vecka, men jag får se lite mellan fingrarna på det där. Min tarm måste fungera först.

Och även om detta är ett pinsamt ämne så skriver jag om det ändå, för det är så viktigt. Idag tömdes tarmen helt. Det har jag nog inte upplevt på flera år. Man äter och äter, men sen kommer bara hälften, eller pyttelite ut. Så ibland går man runt och känner sig bajsenödig hela dagarna. Liiite irriterande, eftersom jag redan känner mig kissenödig hela dagarna. Suck, men imorse, då tarmen tömdes helt, ja, jag känner mig tom i magen nu. En underbar känsla måste jag säga. Är det så här det ska vara?? Halleluja!! Ny upplevelse!!

Ja, då har jag verkligen missat nåt!!

Ha en bra vecka. Min vecka går fortfarande i vila och återhämtningstiden!!

Och sist men ganska stort: Underskatta inte en dåligt fungerande tarm, speciellt inte om du har endometrios!!

Ingen lust, tröööött och grinig

Med varning om ett gnällinlägg!!

Alltså….jag är 37 år. Ett par månader till i alla fall. Jag mår som om jag vore 100. Minst. Idag har varit en riktigt jobbig dag. Värre än igår och förrgår. Endo-magen gör sig påmind vid höger äggstock mest. Ner i benet drar det. Jag har så himla ont i ryggen, känner mig som en riktigt gammal gumma som typ jobbat i hela sitt liv med att lyfta tunga saker eller nåt. Jag har så ont i lederna, kroppen, musklerna, ja hela kroppen är åt skogen idag. Värktabletterna hjälper inte ett smack. Jag är trött som bara den, kan bero på ökad tryptizolhalt, 30 mg från och med igår.

Jag städade aldrig badrummet igår. Jag gjorde det idag istället. När jag var klar kände jag mig så konstig, jag darrade typ. I kroppen. Skakade. La mig på soffan och den där betongkänslan i benen kom. Sen dess har jag inte gått upp. Somnade även en stund nu på kvällen. Så här ska det ju inte vara. Idag hade jag inte orkat med några barn, något jobb eller någonting annat heller. Men det är ändå tredje dagaen av återhämtning.

Självklart skulle jag struntat i badrummet, men kände samtidigt att något vill jag ju ändå göra. Mina ögon blir ju fyrkantiga så mycket tv jag kollar på. Så idag är jag lite deppig och fundersam igen på framtiden. Va fan liksom. 37 år är jag. Och jag känner mig sjukare än en 100-åring. Och sen blir jag förbannad. Jag borde verkligen vara sjukskriven. Men får inte. Så jävla fel det är.

Nej, nu drar jag filten över huvudet och ska bara ta det superlugnt resten av kvällen och hoppas att jag mår något bättre imorgon. Jag har en bio inplanerad och jag tänker verkligen gå på den. Har ju inte varit på vuxenbio med en vännina på flera år.

Nä, gonatt på er!!

Sjuk

Idag känner jag mig riktigt sjuk. Lite ont i halsen, ”förkyld”, ”influensa”, värk i kroppen, lederna, händerna, ”febrig”, ”andfådd”, trött, slö, ja…vad mer….Det kanske räcker. Jag är naturligtvis inte sjuk utan detta är symptom på endon. Jag insåg igår att jag gjort alledles för mycket i veckan. Jag var helt slut när min lilla väl gick till skolan. Jag kom liksom inte upp. Jag försökte verkligen komma igång, men kroppen var som fylld av cement – orörlig. Försökte städa lite, tömma diskmaskinen osv, men nä…det gick inte.

Jag hade haft både ett och två möten inbokade varje dag under hela veckan plus att jag gjorde yoga en gång och hade hand om lilltösen. Upp kvart i sju och kommer i säng vid 23.00 på kvällen. Tryptizolen gör säkert sitt också. Jag sover som en stock, det är som att ta sömntabletter. Jag somnade på soffan och sov i två och en halv timma på eftermiddagen, ändå somnade jag vid 23.00 igår kväll och sov hela natten till halvtio imorse…

Trött som bara den. Helt orkeslös. Fick lite lätt ångest eftersom det var så vansinnigt fint väder igår och jag tänkte på morgonen att jag vull gå ut och gå eller i alla fall gå ut och sätta mig i solen nånstans. Men det gick inte. Kroppen var för tung.

Det är så frustrerande att vara så orkeslös, jag brottades rejält med mig själv innan jag helt enklet ”gav upp” och accepterade att jag behövde sova. Då släppte ångesten. För det är det enda som hjälper. Den här typen av trötthet har jag faktiskt intekänt innan jag blv sjuk. Möjligtvis när jag fick barn, men det var ändå inte på samma vis, för då var jag ju frisk.

Ja, idag blir det inta många knop, hade tänkt städa badrummet då min lilla tappade en grej bakom badkaret. Så jag tänkte att det var ju ganska så längesen jag städade bakom badet, så kanske det får bli ett projekt idag. Jag får se. Annars blir det soffläge och vila, vila, vila, vila, vila, vila…ja, ni fattar 🙂

Vad ska ni göra en dag som denna?

Förstoppning och magvärk (fast inte på mig)

Smärtan lade sig lite igårkväll och jag mådde bättre 🙂 Men min dotter har varit sjuk )lite förkyld) i två dagar och inatt vaknade hon med jordens magvärk. Hon kunde knappt stå upp utan jag vaknade av att hon stapplade in till mig. Dubbelvikt gick hon. Hon behövde kissa och jag tänkte att hon kanske hade ont eftersom man kan få det om man håller sig för länge. Ändå var klockan bara runt ett på natten. Hon kissade men det gick inte över. Det var så fruktansvärt hemskt att se – jag såg mig själv i henne. Hon låg och bara vred sig, kved och gnydde, kunde knappt gråta och mumlade ”aaajjj—aahhhh—aaahhhhjjjj” hela tiden.

Vad gör man? Ringa taxi? Ambulans? Jag ringde pappan. Han bor 5 minuter bort. Frågade vad jag skulle göra?? Som om han visste… Men när vi pratade så lugnade det sig lite, hon låg i fosterställning och gnydde, men det blev lite bättre. Jag lovade ringa pappan om det blev värre, men efter ett tag så lyckades hon somna. Jag låg vaken en stund och tänkte. Om hon får endometrios så skjuter jag mig själv. Nä, det gör jag såklart inte, men fy vad hemskt det var att se. Precis sådär låg jag innan jag fick ambulans. På morgonen var det borta och vi har ingen aninag om vad det var. Fast hon pratade lite om det nu på morgonen, att hon undrar vad det var. Jag sa till henne att så där har jag det när jag får mina attacker, nu vet du hur det käns. Vet ni vad ungen svarar då? ”Nä mamma, jag tror du har det mycket värre”. Lilla snuttan, hon é så go. Nu är hon i skolan och jag hoppas hon aldrig mer får det där. Det är 6 – 7% risk att föra över det till sitt barn.

I alla fall, förstoppning. Jag har förstoppning. Det började lite när jag började med tiparolen. Vet att det är förstoppande. Men nu de senaste kanske två, tre månaderna har det blivit värre. Jag vet att endometrios och tarmproblem hänger ihop, det är mycket viktigt att våra tarmar fungerar. Och jag gör det jag kan. Men inget hjälper. Igår åt jag en halv påse katrinplomman – ingenting. Havregrynsgöt på morgonen med linfrön på – ingenting. Kaffe, som tidigare kunde sätta igång magen – nu händer ingenting. Inte ens efter tre koppar kaffe på en dag/förmiddag. Psyllumiumfrön (hur det nu stavas men ni vet nog vilka jag menar) – ingenting. Flingor, musli med massa chrunch – ingenting. Katrinplommonjuice, en hel flaska – ingenting. Sunvic – hjälpte litegrann, men inte så mycket att det är tillräckligt. Lactulosen jag fick på recept – blä. Gav mig enbart fruktansvärda gaser, inget annat. Har ni andra tips? Jag tar tacksamt emot tips.

Igår tog jag laxerande, microlax tror jag dom heter. Usch och blä, men magen var proppfull, svullen och tung. Efter den tömningen blev jag pigg. Jag fick energi. Kan ju då förstå hur viktigt det är med en fungerande mage. Vet att man blir trött av förstoppning. Men ska man behöva ta microlax varje dag, för att det ska funka? Nej, jag vet inte. Men har man massa smmanväxtningar så är det problem med magen. Man kan ju ha massor av endo både på och i tarmen.

Så nu är målet att magen ska fungera, men jag vet inte hur. Så om någon känner igen sig, snälla, skriv. Även om du vet något som kanske ÄR förstoppande, då kan jag ju alltid sluta äta det. Funderar starkt på att börja dricka mjölk igen, det ger ju mig diarréer…nej, skoja bara. Men ni vet vad jag menar.

Snart helg, då blir det sovmorgon!! Håll ut!!

Operationstid och smärtskola

Nu har jag precis, idag, fått besked om operation. Det blir i slutat av oktober. I mitten av oktober ska jag dit på besök och massa provtagningar osv. Så ÄNTLIGEN händer det. Lite segt att behöva vänta en hel månad till, men ändå, nu vet jag att det är på gång och det är så skönt.

Sen fick jag även besked om att jag ska få vara med i en smärtkurs på Östra. Den startar också i oktober och är 7 gånger tror jag det var. En gång i veckan. Det ska bli spännande att se vad det ger. Jag kommer hålla er uppdaterade med det.

Jag har fortfarande den här ont-i-halsen-feber-känslan. Segt och jobbigt. Ska ändå pallra mig iväg på ett viktigt möte ikväll. Hoppas jag orkar. Har fyllt på med medicin. Har dock ingen yrsel 🙂 Det är bra. Men är trött som bara den.

Usch, jag kände mig väldigt neggo igår. Det är asjobbigt att ”alltid vara positiv och se allt positivt och fokusera på allt man kan göra, istället för vad man inte orkar.” Men det går upp och ner och igår var en riktigt ner-dag.

Ha nu en skön lill-lördag 🙂

 

Tankar

Har mycket tankar om olika saker just nu. En tanke som jag diskuterade med en endokompis igår är ”ska vi ha det så här för resten av livet??” Visst, det går upp och ner, men det som är dåligt är fler dagar än de som är bra. Just nu. Om fem år kanske det ser annorlunda ut. Eller inte. På ett år har jag kanske mått ”okej” två månader. På sommaren. Resten av året är fanimej en kamp i att bara vakna på morgonen. Min väninna har varit dålig i flera år längre än mig utan att bli bättre. Och det finns flera, flera tjejer som mår precis som oss. Som inte klarar att jobba, som har jobbig, ihållande smärta, som måste äta morfin dagligen och bli ännu tröttare än vad man redan är. Livet har förvandlats till en kamp istället för att enbart levas. Detta ständigt pågående mixtrande med våra kroppar för vi måste testa olika hormoner. Upp och ner i vikt. Upp och ner i humöret. Eller inget humör alls, som i mitt fall.

Idag kom lillan kl halvsju på morgonen då hennes pappa börjar sju. Jag gick upp och ordnade med frukost osv. När hon hade gått till skolan la jag mig på soffan och sov till halvtolv. DET ÄR INTE NORMALT att vara så trött. Efter att ha sovit hela natten förutom att jag var uppe och kissade en gång. Jag ORKAR INTE mer. Så därför kommer jag göra lite förändringar. Jag ska sluta med Visannen – hormonmedlet – ett tag för jag känner ingenting när jag äter det. Började redan med P-sprutorna och det är gulkroppshormonet som är boven i dramat. Känner mig varken glad eller ledsen, går runt som en robot och är helt neutral. Sen ska jag nog fasa in tryptizolen, göra ett nytt försök med den. (Återigen mixtrande med kropp och psyke). Men kanske blir det bättre med den. Min dotters pappa kommer stötta mig i det och ta huvudansvaret för henne när jag fasar in den, för det kommer inte bli helt lätt. Förhoppningsvis kunna sluta med tiparolen efter operationen. Kanske börja med Visannen igen om några månader. Mest av allt vill jag bara att min kropp ska få vila. Vila från alla mediciner. Är så innerligt trött på att ha ont i brösten precis HELA jäkla tiden, dom spänner och drar, är så trött på att vara trött att jag vet inte var jag ska ta vägen… Biverkningarna av allt jag stoppat/stoppar i mig är nästan värre än själva sjukdomen i sig. Just nu i alla fall.

Igår hade jag yrsel, idag har jag ont i halsen. Jag är INTE förkyld, utan det är ett (av många) symptom man kan ha när man har endo. Jag känner mig även febrig, men har ingen feber. Återigen ett symptom. Och det värsta av allt är kniven som sitter i min högra sida hela tiden. ÅÅÅHHHH, vad jag avskyr den smärtan. Jag hoppas och ber att den försvinner efter operationen. Jag har haft den ”kniven” i nästan 2 1/2 år nu. Den är där konstant. Och jag är så himla, himla, himla, himla trött på det.

Det är även dags att ta det här på en högre nivå. Att få denna helvetsesjukdom att klassas som handikapp eller något annat. För det är verkligen ett handikapp. Har man endometrios är man inte 100%. Man är inte helt funktionsduglig. Så att ta upp detta på en politisk nivå är kanske dags. Vi är så många med denna dolda sjukdom som haft problem länge med hälsan utan att få hjälp. Och på andra sjukdomar forskas det hejvilt. Jag tror (är lite osäker) men jag tror att ca 4% av alla kvinnor har diabetes medan 10 – 15% av alla kvinnor har endometrios. Men ändå vet varenda kotte vad diabetes är, de får hjälp med dietister och läkarvård, medans vi får slåss med näbbar o klor för att bli hörda. Rättvist??? Ehhh, nej. Och att få igenom att det är en sjukdom till fk. Man ska inte behöva gå 6 månader utan inkomst.

Jag tror jag behövde skriva av mig lite, känner mig sådär. Det blev lite långt men du som orkat dig igenom det här – Tack för att du orkar läsa. Det käns ändå bra att skriva precis hur det är. Ändå är det mycket som händer som jag inte skriver. För det är tyvärr mest tråkiga saker.

Nu orkar jag inte gnälla mer så ha en bra tisdagskväll!!