Att det ska vara så svårt

Nej, jag har inte mått bra under denna höst/vinter. Eller jo, på ett sätt har jag ju mått bättre än jag någonsin gjort på flera år eftersom jag träffade på den stora kärleken.

Men smärtan och tröttheten finns ju där ändå. Och den måste dealas med. Jämt och ständigt. Jag hoppas att det blir mindre jämt och ständigt efter att jag börjat i terapi. Jag vill till 100% släppa det här och acceptera min situation, men det är så in i h-e svårt. Att det ska vara så svårt??? Vi människor är så lustigt funtade. Försvarsmekanismerna är så starka, förnekelsen är så enormt stark, att den sätter käppar i hjulet på hela livet, kroppen, själen.

Upp och ner. Det är också något som man kan acceptera. Tydligen. Det har jag läst…. Lättare att läsa än att göra. Nåja, tankarna snurrar som bara den, fortfarande och hela tiden. Vill ha kraft och energi. De senaste dagarna har jag varit darrig och skakig. Vet inte varför. Just nu är det okej men det går lite i vågor det där också. Jag blir darrig även om jag inte gör något fysiskt. Knasig kropp man har.

Måste säga det igen. (Och säkert inte för sista gången…) Men vad jag längtar till operationen. Det jag längtar mest efter är att kunna sluta med alla smärtstillande. Jag tror inte att någon mår bra av att äta det under längre tider. Lyckades ju sluta efter senaste op:en och det var så skönt att slippa ta medicin varje dag. Bara imovanen till natten.

Kan bli så sjukt avundsjuk på min pojkvän som jobbar heltid, sen hämtar barnen eller gör nåt annat. Fyller helgerna med liv. Men det jag är avundsjuk mest på är när han somnar på kvällarna. Han är trött efter en dags arbete och cykling till och från jobbet och aktiviteter på kvällarna, även om det bara är matlagning och disk. När han somnar ser det så fridfullt ut. Den känslan minns jag som igår. Att vara sådär uttröttad på kvällen och somna av sig själv. Jag har aldrig i hela mitt liv haft sömnproblem, tills jag drabbades av endon.

Inatt var jag vaken mellan 03.00 och 05.00. Jag hade tagit laxoberaldroppar i förrgår som inte fungerade, och så tog jag igår igen. Och inatt klockan 03.00 bestämde sig magen för att komma igång. Sen kunde jag inte somna om. Så jag låg och läste och surfade lite. Idag är jag trött, men ändå inte så våldsamt som jag trodde jag skulle vara. Det kanske kommer sen. Nej, mitt mål är att lära min kropp att sova helt själv, hela nätter utan insomningstabletter. Längtar tills jag kan skriva det.

Ha en bra helg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s