Fortfarande ont

Men något bättre. Tog bara två oxynorm igår och fulldos tradolan o panodil. Känner mig dock lite yr, lite ”vinglig” och skakig. Jag har ju inte gått många meter den här veckan. Eller veckan innan heller för den delen. Musklerna måste vara så trötta…

Nu har jag lyckats dammsuga sovrummet, köket och hallen. Blev helt färdig av det så nu tar jag en paus. Får göra resten imorgon. Det är så himla jobbigt att känna sig så vek och svag. Styrka och energi är det jag drömmer om.

Längtar tills våren kommer så jag kan dö emellanåt. Har varit ganska så nere denna vinter och känner mig fortfarande ganska så nere. Det är det eviga kämpandet som jag inte kommit till ro med ännu. Kommer ni ihåg att jag pratade om sorg för ett tag sen? Att jag behöver sörja och släppa och acceptera det här med sjukdomen? Jag har i alla fall inte tagit tag i det ännu, men ska göra det nu till våren. Jag och två kompisar ska jobba igenom oss sorgen med hjälp av en handbok. Man träffas ett visst antal gånger och gör olika uppgifter till varje gång. Dom två som jag ska göra det med har gjort det förut och säger att det är något av det jobbigaste de varit med om samtidigt som det är väldigt förlösande. Så jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Mest för att jag känner att jag inte kommer någon som helst vart just nu, det är som om jag står på en pausknapp i livet och väntar. Väntar på att få börja leva utan kampen. Med acceptansen.

Nu blir det lunch!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s