Träning nr 2

Fick ett väldigt fint mejl några timmar efter att jag la ut gårdagens blogginlägg. Min pojkvän skrev så fint så det rörde mig till tårar. Jag vill egentligen lägga ut det mejlet här, men det känns så privat att jag inte gör det. Även om jag får, för jag frågade honom. Han svarade på det jag skrev om att även han får offra saker. Jag kunde inte fått ett bättre svar. Han är en på miljonen, att det finns killar som han??

Han är svaret på alla mina drömmar.

Jag mår bättre i magen idag. Det var några riktigt tuffa dagar i veckan och jag låg hela tiden på gränsen till att åka in akut. Men jag klarade mig på oxynormen. Nu har jag inte tagit det på två dagar, så det känns bättre. Blöder dock fortfarande men lite mindre. Så idag var jag iväg och tränade för andra gången. Hela 7 minuter på crosstrainern och sen de andra vanliga styrketräningsövningarna som jag fått. Man måste ju börja någonstans. Men jösses vad skakig och darrig jag blir. Kroppen är inte van att ta ut sig på det här sättet. Det är så vansinnigt skönt när jag väl sitter där, men efteråt är det jobbigt.

Har nu lärt mig att jag ska absolut inte boka in något viktigt efter träningen, utan det blir hem direkt och vila. I alla fall nu till en början. Jag känner att när jag gör övningarna så skulle jag kunna prestera mer och göra fler av varje sort. Men det blir en utmaning för mig att nöja mig med det programmet jag har. (fast jag la till fem extra lyft med hantlarna). Men jag ska inte gå över gränsen, för det känner jag starkt att min kropp inte klarar av just nu. Men det är så himla skönt. Känns som om det här är något kroppen och sinnet har saknat och längtat efter. Jag hoppas att det kommer bli bra, för jag vill detta så mycket. Det jag är rädd för är att jag ska bli ännu tröttare, det är min stora rädsla. Men jag kör fram till jul och utvärderar sen.

Det är ändå otroligt vilka framsteg jag har gjort det senaste året. I januari låg jag hos mamma och kunde inte äta. Tog taxi till och från akupunkturen för jag kunde inte åka buss/spårvagn för det var för jobbigt. Nu står jag på crosstrainern i 7 minuter🙂 Det kunde jag bara drömma om då. Jag vet att jag tittade på alla som tränade och var så avundsjuk på dom. Ville också vara där. Och nu är jag där. Här.

Hoppas bara det håller i sig! Tänkte jag skulle dammsuga o göra fint innan pojkvännen kommer hit, men det får vänta tills imorgon. Han ser nog ändå inte dammråttorna i hörnen, jag får dämpa belysningen helt enkelt🙂

Trevlig helg!!

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s