Pojkvän

Jo, nu är det så. Jag har verkligen en pojkvän. Får nypa mig i armen hårt hela tiden för att förstå. Efter att ha levt så länge ensam så tar det lite tid att vänja sig vid att en man ligger och sover bredvid mig i min säng. Men det är helt underbart. Helt fantastiskt.

Det som är mest underbart är den kommentar jag fick häromdagen av honom. Jag visste inte vad jag skulle säga, men den kommentaren var nog den absolut bästa jag någonsin hört. I min situation så är man typ bästa kompis med tvivel. Man tvivlar på sig själv, sin förmåga, på att andra ska tycka om en, att man ska uppfattas som jobbig eller gnällig, sin kropp. Ja, man är en tvivlare helt enkelt. Och att då få höra dessa orden. Det gör mig inte bara glad, det förändrar hela min världsuppfattning. Jag tvingas omprioritera mina tankar och känslor, blir upplyst i att våga möta och se sanningen.

Har haft en både bra och dålig helg. Det dåliga är att jag har varit dålig. Har haft jätteont i magen, och det har naturligtvis varit jobbigt. Blir trött av tradolanen och oxynormen som jag knaprar hela tiden. Det som är bra är att jag får ett otroligt stöd av min pojkvän. Han finns där för mig, hämtar medicin o vatten, värmer värmekudden i micron, vi lagar mat ihop och han diskar. Det är saker som jag inte är direkt bortskämd med. Känns fortfarande konstigt att sitta i soffan medan han diskar. Kokar te på kvällen gör han också. Jag vet att jag skrivit förut att “tänk att ha en pojkvän som bara kommer med en kopp te på kvällen”. Nu har det hänt och tusen andra saker som han gör också. Det är overkligt.

Kanske känner man bara såhär när man är svårt sjuk. Ens tankar förändras, det är nästan oundvikligt. Man ifrågasätter sig själv, grubblar mycket och tänker massor. Man har ju lite tid att spendera med sig själv så man lär känna sig själv ganska så rejält. Men ändå så lär man känna sig själv när man träffar en partner, vilket är underbart.

Det han sa som var så avgörande för mig var: “Din sjukdom kommer aldrig någonsin att vara ett hinder för vår relation”.

4 thoughts on “Pojkvän

  1. Hej. Har suttit och läst en hel del av din blogg inatt, har efter att ha läst allt, beslutat mig för att starta en egen blogg.. lite som en dagbok. Man kanske behöver få ur sig en del, hoppas detta kan va ett sätt. Jag blev iaf mycket inspirerad, och hoppas att det kommer ordna sig för dig.
    Du verkar ha hittat en guldklimp till man, skönt att ha en klippa att luta sig mot =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s