Hur har det gått??

Ja det kan man undra. Så igår satte jag mig och fick för mig att läsa gamla blogginlägg. För exakt ett år sedan skrev jag såhär.

17 oktober 2012. Rubriken var: Min frånvaro

har berott på att jag varit väldigt dålig. Både fysiskt och psykiskt. Jag har haft mer ont än vanligt och jag har haft riktigt jobbigt med ångest. Tyvärr så kommer jag inte kunna fortsätta med mina sprutor, då de ger mig mer problem än nytta just nu. Mitt höga blodtryck, deppression, nedstämdhet, hjärtklappning, trötthet. Alla biverkningar av medicinen. Och jag har ändå fortfarande ont, trots tradolanen. Vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Eller jo, jag ska snart på läkarbesök och då diskutera detta med min läkare. Hur jag ska göra med hormoner och om det behövs en operation till. Jag tror det.

Jag har bott hos min mamma och hennes man några dagar när det var som värst, och jag kan inte nog beskriva hur tacksamt det har varit. Jag hade nog inte klarat mig själv de dagarna, så jag stor i stor tacksamhetsskuld till er som tog hand om mig så fint. Lagade mat och så vidare. TACK, ni är fantastiska❤

Nu börjar jag långsamt, med pyttesteg, komma tillbaka till livet. Tog min spruta för en dryg vecka sen, och jag tror att det var den som gjorde att jag kom ur balans. Jag har inte arbetat på en vecka utan bara varit hemma hela tiden. Läst, kollat på TV, inte ens hängt vid datorn vissa dagar, då det var som jobbigast. Men nu börjar jag känna att det kommer bli okej igen. Låta tiden ha sin gång. Vila. Återhämtning. De orden får bli min vägledning resten av veckan.

 

För ytterligare ett år sedan, dvs oktober 2011 skrev jag så här: Ont ont ont var rubriken då.

Usch, det blev ingen rolig dag igår, ont nästan hela dagen. Det blev bättre på kvällen, men det blev en dag på soffan. Idag käns det som om någon kört över magen med ett tåg eller nåt, ömt och ont. Bläk…jag som haft såna bra dagar.

Nåja, jag sov asdåligt inatt. Vaknade fyra gånger och gick o kissade. Tyckte inte att jag drack speciellt mycket igår, men det kändes som om jag kissade ut en liter vid varje tillfälle…väldigt konstigt… Sen vaknade jag av att jag hade ont. Tog dock ingen extra värktablett, men blir det så här idag igen så gör jag nog det. Fan vad jobbigt det är att ha ont alltså… Ännu mer jobbigt när man haft bra dagar.

Så det blir nog en powernap på soffan snart igen. Lillan kom klockan 06.00 då hennes pappa börjar jobbet så tidigt. Men hon köp ner i sin säng och lyckades somna om, så vi sov till 07.45. Fast jag sover så dåligt dom där 45 minuterna, man ligger o väntar på att klockan ska ringa och vet att man ändå ska upp snart. Ja ja, det går väl an nu, när jag ändå inte jobbar, men en sån här natt inför en jobbdag hade inte varit rolig.

Jag ska fortsätta läsa alla böcker och kommer med mer information inom kort.

Ja, det är väldigt intressant att blicka tillbaka. Jag minns inte att jag bodde hos mamma vid den tiden. Jag minns bara att jag bodde där under januari nu i år. Men det är så vi fungerar, vi förtränger hela tiden. Så på två år har mycket hänt. Smärtmässigt är det ju en sådan enorm skillnad. Jag knaprar fortfarande panodil emellanåt och får förmodligen ta tradolan vid behov, men inte mer än så. Just nu är ryggen mycket värre än magen t ex. Tog faktiskt en tradolan häromkvällen för jag kunde inte sitta upp p g a ryggen.

Tröttheten är ju kvar. Fast lite bättre ändå. Jag jobbar faktiskt nu, om än bara två timmar. Så det har hänt så himla mycket, jag vet att jag gick och väntade på operationen som jag gjorde den 26 oktober 2011. Usch så nervös jag var inför den, jag var rädd att de inte skulle hitta något, ha ha, det var det sista jag behövde oroa mig för.

Vad jag vill säga är att skriv. Skriv smärtdagbok, skriv ner hur ni mår, om ni inte skriver så detaljerat som mig så skriv i stora drag hur veckan varit tex. Sätt dig varje söndag och gör en liten sammanfattning. Det är så mycket man glömmer, mest det dåliga. Och det är bra, men det kan vara intressant att se sina framsteg i denna never-ending story. Det tycker i alla fall jag.

Idag är det Ä N T L I G E N  fredag. Jag tror jag har skrivit det varje vecka nu, men fy tusan vad skönt det ska bli med SOVMORGON!!!!!!🙂 Har en del inplanerade saker att göra, men även mycket tid för vila och återhämtning. Nu känner jag att den kritiska perioden är på ingång, tänker att november, december, januari och februari är de värsta månaderna. Det kommer bara handla om överlevnad nu. Jag ställer in mig på det och ska vara extra snäll mot mig själv dessa månader. Jag har redan börjat känna av kylan i fingrarna och ibland är det svårt att jobba. Jag jobbar ju med händerna. Men det hjälper att tänka att det ”bara” är fyra månader kvar. Sen vänder det igen. Då kommer värmen o ljuset tillbaka. Vet att jag ljuger lite för mig själv men det känns bara skönt, oktober är ju inte slut och mars/april kan vara rätt kalla de med…

Okej, långt inlägg, ni ska få återgå till det ni håller på med och ha en riktigt bra helg. Tända ljus hjälper till och varma bad med epsomsalt är skönt. Det får bli mycket sånt i vinter🙂

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s