Ingen vinterkräksjuka

Tack o lov!! Det var nog bara någon liten konstig engångsgrej. Dotterns spydde aldrig och det gick över efter ett par timmar. Vi hade en avslappnad eftermiddag med läxförhör🙂

Vi blev väldigt överraskade igår också för vi fick sushi levererat till dörren. Någon som tänkte på oss lite extra och sen bara gjorde det. Väldigt trevligt och väldigt uppskattat. Och väldigt, för att inte säga extremt ovanligt i våran lilla värld. Mycket gott!! Tack M🙂

Sov ganska bra inatt, men vaknade av att fåglarna kvittrade…??? Brukar man inte vakna på våren av de? NU liksom?? Så jag låg o vred o vände på mig ett tag och sen ringde klockan. Nu har jag precis duschat och benen känns som bly. HUR ska jag ta mig till jobbet?? Så känns det. Orkar inte gå en meter. Vill bara vara stilla och vila.

Men jag ska. Får föröka ladda lite till här. 20 minuter kvar innan jag ska gå. Det kan hända mycket på 20 minuter. Det vet jag av erfarenhet. Jag har inte jättelångt till jobbet, men det är ändå två byten med buss o spårvagn, om jag inte vill gå i ca 9-10 minuter. Det gör jag ibland när jag orkar, oftast faktiskt, men idag skulle jag vilja ta taxi typ, fram till dörren. Gud vad skönt det hade varit. Nån som bara körde mig dit. Privatchaufför skulle man ha.

Well, well, jag hoppas jag piggnar på framåt dagen. En dag till då klockan ringer 06.30 sen blir det sovmorgon. GUUUUD vad jag längtar. Tror ingen uppskattar att få vakna lördagmorgon av sig självt mer än jag just nu. Och sen veta att det är likadant på söndagen.

Enjoy your day!!

 

2 thoughts on “Ingen vinterkräksjuka

  1. Jag måste bara få fråga… det kanske är lite personligt, men vill du kan du skicka svaret till min mail istället.
    Hur fungerar det att ha barn när du har endometrios? Jag har inga planer på att skaffa barn ÄN, men jag vill ju gärna ha det i framtiden, och jag är lite orolig för hur man ska orka? Under mina sämre dagar orkar jag ju inte ta mig ur sängen, så hur ska det då gå att ansvara för ett annat liv? Förhoppningsvis är jag ju inte ensam om barnet när den dagen väl kommer, men ändå.🙂

    Tack för att du bloggar så mycket, det hjälper mig väldigt mycket, och jag håller på att ögna igenom ditt arkiv nu!🙂

  2. Hej Sara!

    Jag svarar gärna. Att ha barn är ingenting annat än helt underbart. Det är det första jag tänker på när du skriver frågan.🙂

    Men, naturligtvis är det tufft i perioder. Jag har ju levt ensamstående med henne under flera år, men hon var ganska stor när jag var som sjukast också. 9 år och uppåt till nu.(Hon är nyss fyllda 13).

    Jag har valt att vara helt öppen med sjukdomen inför henne, så hon vet det mesta. Det som är viktigt tror jag är att ha ett bra nätverk runtomkring. Det har jag. I både familj och vänner. Min exkille, min dotters pappa, är ett enormt stöd. Även hans sambo. Jag kan ringa dom mitt i natten om jag måste och det har hänt. När det är som värst, när jag opererats eller bara har en dålig period, så har han tagit henne lite extra. Min mamma och pappa ställer också upp till tusen när det behövs. Att ha en partner gör ju det hela lättare, som dy säger, du kommer inte vara ensam.

    Men, på något sätt så klarar man det. Hon ger mig energi. Hon får mig att kämpa på, att aldrig ge upp. Den kärleken är så stark att man känner att man klarar allt. Ena veckan är jag med henne och ger järnet, andra tar jag det lugnt. Det funkar bra så. Helst skulle jag ju vilja ha henne hela tiden. Så hur jobbigt det än kan vara så är det så otroligt berikande också. Hon är mitt syre🙂

    Jag hoppas detta svaret räcker och vad kul att du gillar min blogg🙂

    Tusen kramar Mia och kämpa på!!❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s