Beslut

Oj vilken dag. Nu är klockan lite över 19.00 och dagen har varit plågsam. Jag menar på riktigt plågsam. Jag har segat mig igenom dagen. Kunde tyvärr inte somna om imorse, så jag gav upp och åkte till jobbet istället. Var där i tre timmar. Allt för att försöka döva tröttheten. Så gott jag kunde. Drack kaffe och åt choklad, försökte på alla möjliga vis att bli lite piggare, men varken socker eller koffein tycktes hjälpa. Nu är bara magen svullen och gör ont istället….

Gick på yogan, och den var lugn och skön, men det är så FRUKTANSVÄRT jobbigt och psykiskt påfrestande att inte vara närvarande och fokuserad. På grund av tröttheten. Jag HATAR att vara trött. Jag HATAR att inte ha energi. Jag AVSKYR av hela mitt hjärta att känna så här. Det är så handikappande och förlamande så jag blir smått galen.

Jag segade mig hem, spårvagnen tog tre timmar. Kändes det som, i själva verkat tio minuter. Ungefär. Gick och handlade. Stod i en alltför lång kö. Gick hem och åt sallad med rökt lax. Jättegott. Blev ledsen. För min situation. Inte sådär gråt-ledsen utan mer bara trött-ledsen.

S Å  J Ä V L A  J O B B I G T ! ! ! !

Jag skulle bytt den här tröttheten mot smärtan jag hade förra året direkt. Bara jag fick känna lite energi. Saknar mitt gamla jag så det gör ont. Vill ha tillbaka henne, den gamla Mia, hon den levande.

Har insett att jag absolut INTE har accepterat ett skit i att vara sjuk. ”Någon” har fått mig att inse det. Denne ”någon” har även fått mig att inse en hel del andra saker. Saker som jag inte snuddat vid på åratal. Och det känns väldigt bra. Jag förstår att jag har ett jättearbete framför mig, acceptans, sorg och bearbetning. Men jag tänker fanimej klara det. På något sätt, jag vet ännu inte hur, för kan jag inte acceptera att ha det som jag har det. För det är inget liv värt att leva. För mig alltså.

Så ont i ryggen som jag hade förut idag, och har konstant hela tiden, nej, det går bara inte. Jag grät nästan på yogan och kunde inte ens utföra vissa rörelser p g a värken. Jag har funderat på det här med värken ett tag, har funderat på att testa styrketräning. Men jag klarar det inte på egen hand.

Så idag pratade jag med min sjukgymnast. Och jag fick en tid inbokad till den 29 oktober för ett första besök. Jag har ju aldrig tränat med henne tidigare, hon har hjälpt mig på tusen andra sätt. Men detta är nytt. Jag ser SÅÅÅÅÅÅ mycket fram emot det. Kanske blir det pannkaka av alltihopa och jag ligger däckad i en vecka, men då har jag testat. Just nu förstår jag inte hur jag ska klara av det. Men jag ska det. På något sätt. Kan inte gå runt och ha så ont i ryggen längre. Nu när magen äntligen har lugnat ner sig så är ryggen helt av känns det som. Och det går ju inte. Vill ju inte behöva äta tradolan för ryggen heller. Så att stärka ryggen står på min lista som närmast grej att försöka åtgärda.

”Någon” peppade mig till detta. Tack!❤

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s