En riktigt dålig dag

Det hade jag igår. Tror att jag återigen tog ut mig i helgen, men ändå inte. Jag gjorde ju inget men gjorde ändå. Åkte till sommarstugan med dottern. Fick sjuts dit och hem. Sov 1 1/2 timma när jag var på plats och hon lekte med kompisar. Sen låg jag mest på soffan o kollade på TV i ett dygn. På söndagen fick vi middag av pappa. Så egentligen gjorde jag inget fysiskt, men kanske ansträngande mer på ett psykiskt plan. Att ha hela ansvaret själv för lillan, om jag blir dålig etc. Mentalt jobbigt.

I alla fall, började så smått tänka på jobb. Funderade på om jag skulle skriva några ansökningar och skicka iväg redan nu till olika butiker som kanske behöver extra folk innan jul. Och under jul. Perfekt tänkte jag, att få in en fot nånstans som kanske leder till ett fast jobb så småningom. Och så googlade jag på utbildningar. Kan helt enkelt inte gå tillbaka till min firma, då det är alldeles för ansträngande.

Sen bäddade jag sängen. Och började gråta för att jag orkade inte det. Tog en dusch sittandes på en pall i duschen för jag var så trött att jag inte ens kunde stå upp. Sen när jag ska smörja in ansiktet med hudcreme bryter jag ihop igen. Ingen bra kombo, att grina och smörja in ansiktet samtidigt… 😦

Då ringer syrran. Och brytet bara forsar fram. Hulkandes i en halvtimma lugnar hon ner mig. Får mig att inse att mina tankar är fullständigt ologiska. Är ju faktiskt sjukskriven t o m den 27 november och ska helt enkelt inte sitta och söka jobb nu. Fast jag vill.

Hon fick mig att förstå att all min energi förmodligen går till att hela magen. Det var ju ett ganska stort ingrepp och rätt mycket skräp att ta bort. Egentligen kanske jag skulle vara kvar på sjukhuset flera dagar till. Åkte ändå hem med en smärta som låg på en sjua ungefär. Med morfin i kroppen.

Hon fick mig att ta ett beslut att inte söka jobb innan nyår. Och nu kan jag faktiskt släppa det. Käns oerhört befriande. Att bli bra och fokusera på mig.

Sen fick hon mig att ta ett beslut att ringa dotterns pappa och be om hjälp några dagar. Så att jag får vila ut. Hade varit en helat annan femma om jag haft en man som kunde ställa upp, både praktiskt och som stöttande axel i mina gråtattacker, men det har jag ju inte.

Och det är nog den jobbigaste, skamligaste, hemskaste mest maktlösa känslan som finns, när man inte kan ta hand om sitt barn. Känslomässigt brister mitt mammahjärta i tusen bitar, logiskt hade jag rått andra till samma sak.

Så nu ligger fokus på att bara ta det lugnt. Vila, vila, vila på riktigt. Skita i hemmet, disken, tvätten. Mamma kommer och hjälper mig om några dagar med det. Så nu ska jag vila och sova och bli bättre. Tröttheten tar kål på mig. Är fortfarande likblek när jag ser mig i spegeln.

Sen finns det en aspekt till som jag inte tänkte på när jag pratade med syrran. Att jag faktiskt har börjat med Visann. Tänk om det är dom som spökar också, hormoner ställer ju till det i kroppen. Jag hoppas egentligen inte det, utan att det bara var en dålig dag. Men biverkningarna är ju bl a trötthet/tyngdkänsla i kroppen, deppressioner, nedstämdhet, tinnitus…ja, you name it. Allt som jag känner just nu. Hoppas det går över.

Annonser

2 thoughts on “En riktigt dålig dag

  1. Uffa! Ser att du hade en lika hemsk dag som jag. Vi hade ju kunnat tjutit ihop 😉 Nädå, jag förstår att det är skitjobbigt för dig. Att det är otroligt frustrerande. För det är samma här. Och jag tänker att din syster har rätt i mycket hon råder dig till. För det är så lätt att vilja, kunna och ska själv, men att kroppen inte hänger med i det. Tänker på dig i massor, och skickar varma kramar!

  2. Ja, ha ha, här bryter man ihop och så går jag in o läser din blogg och så har du megabrytet… Jag ville ringa men kände att så fort jag bara öppnade munnen började jag vråltjuta. Men jag ringer snart.
    Nej, det är inte kul, det käns som om man lever från huvudet/halsen och upp och nedanför halsen är en del av en som man inte kan styra. Och det måste vara hundra gånger värre för dig.
    Nej, jag hoppas ändå på förändring snart, att få känna att det blir bättre. Och visst har syrran rätt, man flyger bara iväg med tankarna så snabbt ibland….

    Tusen kramar!!!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s