Archive | januari 2011

Ett år sedan

För exakt ett år sedan idag, den 25 Januari 2010, lade jag min firma på vilande. Det är med blandade känslor jag tänker tillbaka på det. Jag hade under hösten varit sjukskriven i omgångar, några veckor här och några veckor där, och jag insåg att det var ohållbart att hålla på så. När jag stegade in på skatteverket för att försätta min firma i vilande så mindes jag när jag stegade in för att ansöka om F-skatt. Pirrig och förväntansfull inför att ”öppna eget”. Och vad jag har lärt mig sen dess. Massor av saker när det gäller ekonomi, som inte är min starka sida. Om moms och skatter, att inte betala in försent för då får man påminnelseavgift på tusen spänn … 😦  Fast det hände bara en gång. Ja, det var verkligen ett äventyr. Det jag saknar allra mest med arbetet är naturligtvis kontakten med alla människor. Även om det var tufft ibland, så älskade jag mitt jobb. Nu bär jag med mig det som ett kärt minne istället och funderar på vad jag ska göra härnäst. Snarare – vad jag orkar härnäst.

Jag skulle bara vilja ha ett vanligt, enkelt jobb som jag klarar av, helst sittandes, och inte alltför ansvarskrävande. Fast de jobben verkar svåra att hitta, men dyker det upp något hoppar jag på det. fast efter operationen då, såklart. Och kanske halvtid till att börja med. Om jag får vara fortsatt sjukskriven. Ska ha möte med läkaren imorgon för att överklaga igen… suck…plus att min sjukskrivning går ut imorgon.

Men jag hoppas fortfarande och tänker inte ge mig.

Annonser

Jäkla skitsjukdom

Ja, så känner jag nu. Det är knappt att jag orkar sitta här vid datorn. Men jag måste göra något, annars blir jag tokig. Har precis skickat iväg min lilla tös till skolan för en stund sen.

Jag vaknade imorse av att jag hade ont och var jätteyr i huvudet. Det är obehagligt att vakna av att man är yr. Och ont över livmodern. På det kommer illamåendet. Allting flimrar framför ögonen och det är t o m svårt att skriva, man blandar ihop tangenterna lite. Jag är så trött på att ha det så här. Så otroligt, otroligt trött. Jag orkar inte mer käns det som. Fast det är klart jag gör, det måste jag, har liksom inget val. Men just nu mår jag verkligen pissdåligt.

Igår var en bra dag och jag kände att det kanske, kanske skulle vända, men nehej då, då blir det värre. Jag längtar såååå efter operationen. Är bara lite rädd att det inte blir bättre. Som efter att jag fött barn, alla sa att jag skulle få bli smärtfri med mindre blödningar. Sure, jag blödde i 2 månader efter förlossningen, sen uppehåll i en och sedan fick jag mens. Trots att jag helammade. Och den var EXAKT likadan som innan. Exakt! Jag blev så ledsen att jag började gråta minns jag. Likadant efter första operationen. När mensen kom var det absolut ingen skillnad. Den har sett likadan ut sen jag var ung. Det är så tröttsamt. Frågade läkaren sist om jag kunde ta bort allt, men han avrådde mig till det. Vi testar en vanlig titthåls först tyckte han.

Så det är bara att vänta och stå ut. Stå ut stå ut stå ut!!!!!!!! Det är jag jäkligt bra på vid det här laget.

Min man och jag

Min man är så härlig. Han är grymt omtänksam och väldigt generös. Häromdagen tex skickade han ett sms på lunchen och sa att han hade en överaskning till kvällen. Han sa att jag skulle vara redo kl 18.00. Jag duschade och scrubbade mig, lade en omsorgsfull make-up, fönade håret till stora, svallande lockar. Jag satte på mig den snygga, nya klänningen tillsammans med de snygga underkläderna jag köpte i veckan.

Barnvakten kom, en härlig tjej i 18-årsåldern som studerar för tillfället. Taxin kom o hämtade mig och släppte av mig utanför biografen. Min man kom emot mig och kysste mig djupt och innerligt. Hand i hand, tätt omslingrandes slog vi oss ner och såg den mest romantiska film jag sett på länge.

Efteråt gick vi till vårat stammis-ställe och åt Indisk mat. Underbart gott o starkt o vällagat. Jag njöt av kvällen och uppmärksamheten. Jag kände mig som förälskad på nytt, trots att vi varit ihop i många år.

Rödvinet gjorde mig lätt berusad med rosor på kinderna. Vi tog återigen en taxi hem, och älskade hela natten lång….. nej….stopppp…..hallååååå….det där är ju inte rikstigt sant….

Ehum….nej, det är ju inte det. En liten detalj jag glömde var att jag har ju ingen man, jag är ju singel. Ensamstående heter det ju visst. Ensamstående mamma. Med en sjukdom, som kan avskräcka vilken man som helst……Som dessutom är arbetslös och sjukskriven helt utan inkomst. Ett riktigt kap med andra ord!!

Dream on baby, dream on…. 😉

KMT

Ja, vad är nu detta undrar ni säkert? KMT står för KroppsMedvetandeTräning. Det har jag gjort nu på morgonen hos min sjukgymnast. Det är underbart för kroppen och precis den typ av ”träning” som jag behöver. Jag går även i Alexanderteknik privat (fick 10 ggr i födelsedagspresent/julklapp av min kära far och hans sambo) och den kombinationen är jättebra. Jag tror hon lyckades lösa upp en spänning jag haft i korsryggen, och jag kände mig lite mer rörlig, fri, när jag gick därifrån. Jättehärligt. Då kommer hoppet tillbaka. Har inte haft så mycket hopp den senaste tiden, men idag kände jag att det kom tillbaka igen.

Efter det åkte jag hem och åt rostade rotgrönsaker, morot, rotfrukt, potatis och sötpotatis med getost och guacamole. Mums. Härlig, lyxig lunch. (Det var rester från gårdagskvällen).

Nu ska jag göra mig en kopp kaffe tänkte jag och vila lite. Det käns i ryggen att jag ansträngt den. Fast på ett bra sätt 🙂

En bra dag

Det händer positiva saker i mitt liv också. 🙂 Jag har tex haft en ganska bra helg 🙂 Idag var jag på härligt födelsedagskaffe hos en kär vän, igår blev jag bjuden på middag hos en annan kär vän. Det som är annorlunda är att jag inte kunde dricka vin och gav mig av redan innan 22.00 för jag var så ”trött”. Det är så svårt att förklara tröttheten, för att det är inte ”sovtrötthet”, det är liksom mer som när man råpluggat i ett par dagar. Man behöver vila huvudet på något sätt. Så om ni tycker att jag är tråkig o trist ibland, så är det inte för att jag vill, utan för att kroppen säger ifrån.

Men jag blir alltid lika glad när jag orkar med 🙂

Diagnos

För tre år sedan gjorde jag min första operation. Det var med blandade känslor. Jag skulle få reda på om jag har endometrios eller inte. (Och utesluta cancer…)

När jag vaknade upp, det var ganska roligt faktiskt, så kom sköterskan o tryckte in en isglass med cola-smak i munnen på mig, en sån där liten pinnglass. Jag fattade ingenting men hon sa att man är alltid jättetörstig när man vaknar och extremt torr i munnen. Då fattade jag inte heller att man hade slangar nertryckta i halsen, det berättade en kompis som är operations-sköterska långt senare för mig. Isglassen var i vilket fall otroligt god. (Men jag fick ingen under den andra operationen??)

Nåväl, när jag fick mitt samtal med kirurgen efteråt kunde han bekräfta att det var endometrios. När jag kom hem så lusläste jag hela webben om denna sjukdom, och den stämmer så väl in. Jag blev både otroligt glad o lättad, men samtidigt jäkligt förbannad. Här hade jag sökt hjälp i hela mitt liv, åkt in på sjukhus för ”oförklarliga magsmärtor”, ja, stressmage sa man att det var, och alltid blivit hemskickad med klapp på huvudet med orden: ”Men det är så det är att vara kvinna. En del har så ont, det är inget man kan göra något åt. Du får helt enkelt stå ut”.

Och det är det jag har gjort, stått ut. Jag vet inte hur många kalas jag missat, hur många gånger jag legat nerbäddad för jag har haft ont, hur många gånger jag tänkt att jag var överkänslig – alla andra klarar ju att vara med på gympan, men inte jag.

NU, fattar jag varför. Det är helt enkelt så att jag har inte mens-smärtor, jag har endometrios!

Vad är endometrios??

Många har aldrig hört talas om sjukdomen, jag själv har berättat för åtskilliga, men endast mött ca 3 personer som vet vad det är. Och det är konstigt eftersom det är en sån vanlig sjukdom. Mellan 10 och 15% av alla kvinnor har detta.

Jag ska försöka mig på en enkel förklaring.

Endometrios betyder livmoderslemhinna.

Vid varje mens blöder man ut genom slidan och livmoderslemhinnan stöts ut. Men en liten del av livmoderslemhinnan blöder genom äggledarna ut i buken. Detta sker hos de flesta kvinnor. I normala fall tar immunförsvaret hand om dessa ”rester”, men hos oss som har endometrios fungerar det inte. Då fastnar livmoderslemhinnan på olika organ i underlivet, på äggstockar, äggledare, urinblåsan, tarmar och det kan faktiskt spridas ända upp till lugnorna, även om det är ovanligt. Det blir en kronisk inflammation i buken och slemhinnan kapslas in och kallas cystor. Alla med endometrios har dock inet problem med cystor. Själva endometriosen kan vara så liten att den knappt syns med blotta ögat ens. Det är därför det endast kan fastställas diagnos genom titthålskirurgi. Man kan även få problem med sammanväxtningar, jag hade det. Tarmarna var fastväxta i urinblåsan och äggstocken tror jag det var, kommer faktiskt inte ihåg riktigt. Man tog bort vissa delar men lät tarmen sitta kvar då det fanns risk att det skulle gå hål på tarmen.

Smärtan behöver inte vara i proportion till utbredningen eller antalet endometrioscystor. Mikroskopiska cystor är ofta väldigt aktiva och producerar prostaglandiner (en substans som ger smärta), något som kan förklara de allvarliga symtomen som ofta hittas hos patienter med små cystor och liten utbredning av endometrios.

Symptomen kan vara:

  • Kraftig smärta i magen, ofta i samband med menstruation
  • Riklig menstruation
  • Smärtor vid samlag
  • Smärtor i korsryggen och ut i benen
  • Smärtor när man kissar eller har avföring
  • Förstoppning och/eller diarré
  • Trötthet, utmattning
  • Förhöjd kroppstemperatur
  • Oförklarig barnlöshet
  • Uppblåsthet

Det är en kronisk sjukdom som det ännu inte finns något bot för och man vet inte heller varför den uppstår. Det finns dock olika behandlingar att tillgå för att minska symtomen. Man kan endast  lindra symtomen, ännu finns det inget botemedel. Behandlingen är inriktad på att lindra besvären genom:

  • Smärtstillande medel
  • Hormonbehandlingar (P-piller, gestagener (gulkroppshormon), GnRH agonister)
  • Operation (läkaren tar bort så mycket som möjligt av endometriosen)

Hormonbehandlineg gör så att man hamnar i ett falskt klimakterie, och poaängen är att man ska sluta blöda helt. Ju mindre blod, desto bättre. Endon livnär sig på östrogen och det är just östrogenet som försvinner vid dessa ”falska” klimakterielikanande tillstånd.

Jag själv har t ex nu senast tagit 5 stycken P-sprutor under de senaste 8 månaderna och ännu inte blivit av med vare sig mensen eller smärtan. Snarare tvärtom, det verkar som om jag inte kan bli av med blödningarna, har ju provat i två års tid och det blir allt mer långdraget, senast blödde jag i 10 dagar, innan har jag haft 14-dagars pass, uppehåll i 14 dagar och blödningar igen i 14 dagar. Suck…

En del av materialet har jag hämtat på www.endometriosforeningen.se Där kan den vetgirige läsa mer 🙂

Ställ gärna frågor om något är oklart, jag svarar så gott jag kan 🙂

Tack för att ni orkar läsa, det blev ett låååångt inlägg…