Insikt

Kronisk = långvarig, ständig, varaktig, permanent, ihållande, obotlig.

Av de orden som ”kronisk” betyder är det nog ordet ”obotlig” som gör mig mest ledsen.

När jag fick diagnosen endometrios var det rena himmelriket för mig. Jag blev så överlycklig att jag hade ett ord på helvetet jag haft. I unga år en gång per månad, nu på äldre dar, kroniskt. Jag reflekterade aldrig riktigt vad det innebar. Jag var glad för beskedet och lösningsfokuserad som jag är började jag söka lösningar. Kanske lite väl lösningsfokuserad. Lägga om kosten till gluten och mjölkfritt, akupunktur, aromaterapi, yoga, olika hormonkurer, operera bort rubbet, ja allt jag kunde komma på. Jag levde med sjukdomen ”bredvid” mig, jag la den ”utanför” mig själv på något sätt, men tog inte riktigt in den helt – förrän häromdagen. Distansiserad på något sätt. Förnekelse skulle nog någon kalla det 😉

Jag satt och pratade med min läkare och hon sa något som gjorde att jag förstod att detta kommer aldrig att gå över. Jag minns inte exakt vad det var, men jag ”förstod” på ett emotionellt plan. Jag kommer aldrig att bli frisk. Jag kanske blir symptomfri, det är min strävan, men aldrig frisk. Det var som om en bomb slog ner i mig. Jag har ALDRIG tänkt på det på det sättet förut. Jag har vetat om detta i tre år, då jag fick diagnosen. Jag har liksom gått och ”väntat” på att något ska hända, och glömt bort att leva under tiden.

Det gjorde mig oerhört sorgsen. Fast på ett annat sätt fick jag tillbaka ett litet hopp. Jag har INTE accepterat smärtan ännu, fast jag TROTT att jag har gjort det. Jag vet INTE hur man lever ett liva i smärta, någon som vet? Men jag tänker ta reda på det. Jag vill leva mitt liv så mycket som möjligt, så bra som möjligt och INTE stå på en pausknapp i väntan på att bli frisk som jag ändå aldrig blir.

Ja, jag ser ju mig själv som en hyfsat smart person, men detta, och när det gäller MIG SJÄLV, är svårt att hantera.

Utmattad och tom efter gråtattacken hos läkaren åkte jag hem. Jag har grubblat som bara den i helgen och det käns lite ljusare nu – och jag tänker göra allt som står i min makt för att bli symptomfri. Men jag har inte en enda gång tänkt tanken att det inte kan gå över. Märkligt hur man fungerar som människa.

Jag beställde 5 böcker från bibban om hur det är att leva med smärta. Något ska jag väl hitta där 😉

Har ni några andra tips eller egna erfarenheter så tas detta emot tacksamt.

Annonser

6 tankar om “Insikt

  1. Det kanske aldrig kommer att gå över helt men det kommer att bli bättre det är jag helt övertygad om. Du har ont i mage och rygg, och jag har ont i huvudet men det blir
    bättre det vet jag. Kram

    • Ja, jag vet. Det är bara så jobbigt just nu… Det kommer bli bättre tex efter operationen. Det är jag övertygad om, för det har jag blivit de andra två gångerna.

      Kram

  2. En stor Bamse kram till dig M!

    Ändå, trotts smärtan av insikten, vad skönt att du fick den nu och inte om ytterligare tre eller tio år och då inser vad du kundde ha gjort med livet istället för att ha det i pausläge.

    Ta hand om dig vännen!

    Mången varm kram till dig

  3. Tack! En kram till dig oxå 🙂

    Och jag är också på något smärtsamt sätt glad att det kommer nu. Det hade ju kommit förr eller senare. Det lustiga är att jag har hört att det kommer en kris efter ca 3 – 4 år då man fått sin diagnos. Det är väl den jag är inne i nu..bu hu… 😦
    Men jag kämpar på!!

    Kram

  4. Klurigt det där, att man nog inte riktigt inser. Jag insåg att jag aldrig kommer bli frisk under ett bråk med min sambo. Minns inte riktigt i vilket sammanhang, men jag skrek något i stil med ” jag kommer aldrig bli frisk!! Fattar du inte det!? ” Och i samma sekund, insåg jag att jag nog själv knappt visste det.
    Har haft, och har fortfarande, j*vligt svårt att hantera hela situationen. Man vill ju kunna leva så normalt som möjligt. Inte behöva avstå från saker. Tacka nej till middagar osv. Men man får väl försöka lära sig att leva med det. Göra så gott man kan. Vi är trots allt inte ensamma, man får försöka tänka så istället.
    Har tyvärr inga tips, för jag går ner mig totalt när jag har jätte ont, blir så deppig och gör inte ett skit vissa dagar, men om du hittar något bra i dom där böckerna får du gärna berätta för mig vad, och kanske tipsa mig om boken?

    Kram

  5. Ja det är ibland så det går till, man fattar det i ett väldigt märkligt ögonblick. Jag kommer nog skriva en hel del om mina insikter och ”resan” på vägen. Sen får vi se om jag har några konkreta tips, då håller jag dig informerad 🙂

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s