Egentid

Igår var jag ensam för första gången på nästan en månad. Lillan åkte till pappan vid 18-tiden och jag blev själv. Jag typ kollapsade lite. Har haft pyttelite ont i halsen, men det är mer sån där utmattnings-trötthets-ont-i-halsen tror jag. Känns jätteskumt att bara vara själv nu, ingen annan än mig att fixa frukost till, ingen simskola att gå till och varken lunch eller middag behöver vara ”lagade”. Eller jo, men jag kan ta vad jag vill och strunta i ”reglerna” att det måste vara nyttigt/ätbart 🙂

Känner mig helt slut men har ändå energi. Jag MÅR SÅ HIMLA BRA!!!!! Efter tredje sprutan nu så känns det som om det har vänt. Solen gör sitt också, värmen. Det finns dock en biverkning som spökar och det är stelhet. En vanlig biverkning på enantonen. Jag är så otroligt stel. Det värker i fingrar och tår och leder, men det är hanterbart. Om det är något jag behöver stå ut med för att må så här bra, så gör jag det gladeligen. Får lite hjärtklappning emellanåt också, men hittils, inga skakningar. Tänk om jag slipper det 🙂

Idag ska jag fika med en kompis jag inte sett på länge och det kommer bli underbart att ses igen.

Jag njuter i fulla drag av livet och jag ber och hoppas att det ska få fortsätta så här. Det känns lite som om mitt gamla liv är på väg tillbaka till mig. Har även hört från andra att de tycker jag orkar mer och att det märks att jag är bättre 🙂 Det är underbart!!

 

 

Tiden och vänskap

Tiden mina kära vänner, den flyger iväg. Jag har bott på en ö i tre veckor nu. Jag har inte tittat på TV en enda gång. Jag har bloggat ett fåtal gånger. Jag har spelat kort. Badat. Solat. Rensat ogräs. Ätit middagar. Lekt med dottern. Bakat. Haft utflykter. Cyklat. Kört lastmoppe. Spelat badminton. Läst böcker. Många. Gått på möhippa. Shoppat med dottern. Och massor, massor mer.

Med detta vill jag säga att jag mår ganska så bra. VÄLDIGT bra menar jag. Jag har energi. Jag orkar göra saker. Efter den tredje sprutan så käns det som om mitt liv är tillbaka. Faktiskt. Jag lever. Och jag gör saker som friska människor gör. Jag orkar göra det. Och för det är jag så otroligt, otroligt glad.

Det som är mindre bra är att jag haft väldigt lite egen tid och nästan inga luckor att ens höra av mig till mina vänner. Jag hoppas ni finns kvar därute <3. Jag tänker hela tiden att jag ska ringa, men så kommer det något emellan. Vi är mellan minst 4 personer och högst 9 personer i ett hus. Och ibland vänner till oss eller lillan. Min familj är stor. Väldigt stor. En gång tittade jag ut över trädgården från sommarstugan och det var 12 barn som lekte där. Underbart att dottern har kompisar. Minst 4 har dom varit. Från frukost till 23.00 på kvällen. Fullt ös. Ibland är dom 8 ungar som härjar i huset. Då blir det lite svårt att sätta sig ner och ringa ett samtal. Så mina vänner, ni är inte bortglömda, jag har bara inte hunnit med att höra av mig.

Nu är jag tillbaka i stan och det känns väldigt märkligt. Tomt. Bara jag och lillan. Imorgon åker hon till pappan. Vad gör jag då?? Det kommer vara mycket tyst. Ensam, för första gången på mer än tre veckor… Kommer det bli skönt? Eller jobbigt? Det återstår att se. Vi har ju t o m sovit i samma rum, småpratat lite innan läggdags varje kväll och nu ska vi helt plötsligt sova i olika rum. I en tråkig lägenhet. Konstigt. Vi har under dessa veckor vaknat och somnat samtidigt.

Och ja, jag och lillungen tog simborgarmärket. Dottern slog även till på kilometermärket och simmade 1000 meter i ett svep 🙂 Vilken dotter jag har 🙂

Utflykt och bad

Sommardagarna bara rinner förbi i faslig fart. I söndags gjorde vi en familjeutflykt till Pilane på Tjörn och en sväng till Gullholmen. Underbart härligt, men jag tog på mig för lite kläder och frös hela dagen. Jag klev upp klockan halvåtta och var hemma vid halvtio på kvällen. Så hela dagen var jag igång. Det tog stryk för ryggen. Dels att sitta stilla i bilen så länge och dels att gå så långt som vi gjorde. Endo-magen höll sig dock lugn. Jag var ”bakfull” i två dagar efter den utflykten.

Samtidigt kan jag säga att jag skulle ALDRIG ha orkat det för några månader sen. Så jag är grymt impad av min insats. Enantonen hjälper och det är fantastiskt 🙂

Och idag är jag en mycket stolt mamma 🙂 Min lilla unge klarade av Kandidaten i simskolan idag. Heja henne 🙂 Hon var så modig när hon dök, som sista grej. Mycket modigare än mig… Imorgon ska vi båda ta simborgarmärket.

Så det känns som en bra dag idag. Har precis suttit i fåtöljen och läst ett par timmar. Underbart. Nu vankas det snart middag och det fortsätter att blåsa ute så det blir nog en innekväll ikväll. Ha en fin kväll 🙂

 

Kandidaten

 

Tankar

Min underbara läkare ringde tillslut och han räddade min sommar. Nu är medicinerna påfyllna och jag tog den tredje enantonsprutan i torsdags. Mår än så länge bra men det värker i fingrarna och lederna. Har fruktansvärt ont i ryggen, men jag var på massage häromdagen och hon löste upp några knutar. Jag skrev här i bloggen att jag var hos henne förra sommaren, och då provade jag taktil massage som är mot smärta och jag kan varmt rekomendera det. Denna gången sa hon att hon märkte hur mycket min kropp hade återhämtat sig mot förra sommaren. Den är mycket starkare sa hon. Kul med framsteg 🙂

Generellt mår jag mycket bättre än förra sommaren. Min familj minns mest att jag satt i en fåtölj och sov förra sommaren, medan denna sommaren har jag inte sovit middag en enda gång hittills. Jag åkte in och ut på akuten medan denna sommaren har jag hittils inte sökt en enda gång för smärta. Jag är ”på gång” mer, jag orkar mer och känner mig starkare. Mindre smärta och mer energi. Det är inte lika motigt att hoppa upp på cykeln och cykla iväg till stranden, men förra sommaren kunde det vara en kamp.

Så kära medsystrar, det finns möjlighet till ett mycket bättre liv, man måste bara hitta rätt. Det kan ta åratal, men ge inte upp. Kämpa på. Jag är inte i hamn ännu, men är så otroligt laddad att förbättra mitt liv, så jag tänker se till att göra allt jag kan för att få det bättre.

Jag läser den här boken, Mindfulness – En väg att hantera smärta av Vidyamala Burch:

Jag har inte läst ut den ännu, ungefär halva, men känner att den redan hjälpt mig mycket. Hon beskriver otroligt bra hur jag faktiskt redan tänker. Tex att man ofta ”delar upp” kroppen, från huvudet och uppåt och kroppen och neråt, och sen vill man inte kännas vid sin kropp. Man distraherar sig, ignorerar och ”tänker bort” smärtan så mycket man kan. Detta är jag expert på.

Men, det som händer istället är att kroppen skapar spänningar, stress och man blir otroligt trött. Så denna sommaren övar jag mycket på att bara vara i min kropp, mindfulness. Hitta tillbaka till min kropp, leva i HELA min kropp, både kroppen och huvudet och inte denna ”uppdelning” som jag gjort tidigare.

Jag gör lite yoga då och då vilket är ett ypperligt bra sätt att komma i kontakt med sin kropp. Jag djupandas medvetet vilket gör att jag kommer i kontakt med min mage, som alltför ofta är spänd. Känner även hur spänd ryggen är när jag djupandas medvetet. Mycket intresant bok som jag kan rekomendera. Hon förstår verkligen hur det är att ha smärta, då hon själv har det.

Just idag är jag lite trött, men det är helt okej. Kanske sussar lite middag senare, det är jag väl värd!!

 

Sommar

Sommardagarna avlöser varandra. Vissa dagar är så hektiska att jag inte ens har fått tio egna minuter. Vissa dagar ligger jag i solstolen i timmar. Var är balansen? Eller så är det just så, det är en balans i det hela, hektiskt ena dagen, lugnt nästa.

Har haft finbesök från Irland, en vän som jag inte träffat på 1 1/2 år. Underbart att se henne och prata ikapp om livet. Har även gått på datorkurs och blev helt yrslig efter det, men det var kul. Jag lärde mig något nytt. Har fikat med fina vänner och har dottern och bara myser med henne emellanåt. Hon är så stor och klarar sig själv nu, så ibland ser man inte röken av henne, ibland är hon nära hela tiden. Kusinerna är på besök och det blir stoj och full rulle.

Jag ägnar dagarna till att få tag på min läkare. Medicin är slut och beslut ska tas om jag ska fortsätta med enantonen. Vete fasen om jag vågar ta den imorgon, som jag ska, om jag inte vet att jag har stesolid utskrivet. Orkar inte en vända till på akuten. Han bara måste ringa imorgon. Så snälla, håll tummarna att han gör det.

Nu ska jag njuta av en solnedgång över havet. Det är så vackert att man blir mållös. Tänk att vi bor så fint, i Sverige. Det är ett fantastiskt vackert land på sommaren.

 

 

Jag lever :)

Vad jag gör:

Badar

Solar

Läser

Hänger i solstolen

Äter god mat

Vilar

Springer på olika möten

Gör mina ”behandlingar”

Spelar kort

Läser ännu mer

Vilar ännu mer

Solar ännu mer

Löser korsord

Sover

Yogar

 

Vad jag inte gör:

Tittar på TV

Är på internet

Läser era bloggar (men jag tar igen det snart)

 

Jag har det ganska bra just nu. Jag har verkligen behövt ta en paus från internet och min endoblogg och har inte varit inne på datorn sen förra söndagen. Underbart på ett sätt, men saknar att följa mina vänner via era bloggar och ni andra. Jag hoppas jag kan ta tag i det igen snart, men fokus är just nu att bara må så bra som möjligt. Och det gör jag.

Återkommer med jämna mellanrum.

Glad sommar!!

 

5 timmar på akuten

Ja, jag fick ju tillbaka skakningarna. Dom kom smygandes under 65-årskalaset jag var på och jag blev så himla ledsen. Ledsen över hur mycket det här tar över ibland. Jag hade inget val, jag var ju bara tvungen att åka hem och ta mina tabletter. Sen tog dom slut. Jag tog en på lördagsmorgonen, den sista. Sov dåligt under natten, var vaken i tre timmar.

Tänkte att jag skulle åka till gynakuten för att snabbt få ett nytt recept på stesolid, då jag fortfarande skakade. Tog med dottern, då vi skule köpa lite halm och strö till kaninen, samt en ”födelsedagspresent” till honom för han fyllde tre år igår. Han fick en morotshållare. 🙂

I alla fall, jag trodde jag skulle behöva vänta max en timma, eller möjligtvis två. Skulle ju bara ha ett recept, ingen undersökning eller nåt sånt. Hade med mig en bok till lillan, en tidning och vi stålsatte oss. Sjuksköterskan som tog emot var otroligt snäll och förstående. Ett väldigt bra bemötande. Hon förstod min problematik direkt och jag sa även att mitt besök kommer ta max fem minuter.

Men nej, de med smärta går ju först och det är ju helt rätt. Men ändå, en läkare inne, varför kan det inte vara två även på helgen?? Är pengar så otroligt viktiga?? Snacka om att det felprioriteras i det här landet.

Fem timmar senare kommer vi in och jag fick ett recept på stesolid. Åkte ner till Nordstan och hämtade ut den och skakningarna avtog. Vilken pärs. Jag har nog världens mest tålmodiga dotter. När vi satt därinne frågade jag om hon ville läsa sin bok. Då sa hon: ”Det går inte att läsa, för det finns ingen harmoni här”. Snacka om klockren kommentar. Så klockren att hon inte vet det själv, men hon känner. Gynakutens väntrum är extremt oharmoniskt. Hon har så rätt. Efter ett tag fick vi gå ut och handla, vi var ju lite hungriga. (Inte jag då, men lillan). Hon fick en croisant till lunch, nyttigt va? Och så köpte vi en korsordstidning med lite pyssel i. Plus att i Pressbyrån fick man ta en gratis tidning, såna som blivit över typ. Dom hade även barntidningar så hon valde en. Vad bra!! Så vi kunde sitta där ytterligare ett par timmar. Hon är så otroligt duktig, gnällde inte allt för mycket, men 5 timmar på en stol ÄR förbaskat jobbigt, även för en vuxen. Speciellt när man inte vet hur länge man ska vänta och när man skakar…

Sen bjöd jag henne på sushi, det ville hon ha och det var hon värd. Sen åkte vi hem och vi båda var helt menalt slut. Jag hade tvättid, vi kom hem typ kvart i sex på kvällen, och jag började tvätta klockan 18.00. Fråga mig inte vad jag fick kraft ifrån, det bara gick på nån slags övertrötthet.

Idag får bli en bättre dag helt enkelt. Vi bestämmer det!!